Un giorno più senza te.
I would change everything.
Iställer styrde vi THE MOPED OF DEATH, som jag döpt den till,hem till Nanna, redo för en dags hård städning.
För att muntra upp Nannas mor något bestämde jag mig för att köpa henne en chokladask, mest för att det kändes som om jag skulle pissa på mig av skräck om inte hon piggna till lite.
Och det funkade!
Halleluja, och alla fick behålla sina huvuden.
Tror ärligt talat jag räddade deras liv, även om det känns lite som om humöret sakta är på väg neråt...
Annars så räknar jag ner dagarna till skolstart.
Jesus.
Jag börjar 2:a ring. Det är ju inte klokt.
Känner mig fortfarande som en 10-åring?!
Men antar att känslan av att aldrig växa upp är ganska universell, minns mamma som alltid sagt att man ska behålla barnasinnet, plus att jag tvivlar att en människa som var vuxen till 100% var den som skrev Peter Pan.
Om 2 år är jag vuxen.
Shit.
Men jag ska leka i sandlådan tills den dagen kommer.
Kommentarer
Trackback