Åååååh.

Blir lite stillsamt sne.

Men mest konfunderad.


Och ledsen.


För jag vet inte riktigt vad jag kan göra? Jag har alltid vart den här rakt på - är det något fel så gör jag något åt det. Jag vet att du är tvärtom, men det är tröttsamt att alltid behöva gissa mig fram till saker och ting. Varenda gång du är arg eller sur på mig, så säger du aldrig något, och oftast är det saker jag överhuvudtaget inte ens tänkt på. 


Du kan inte bara utgå från att saker och ting är självklara...Det har jag aldrig gjort när det handlar om dig. 


Och jag kan inte göra annat är att be om ursäkt, och lova på en förbättring, men faktum är att jag inte hade en aning om att du kände såhär.


För du sa ju ingenting!


Snälla....Du gör det här till en sån stor sak. Man måste inte höras av jämt. Det räcker med att man är säker på sin vänskap och varandra för att allt ska vara okey. Jag är säker på vår...Att vi har olika liv, med olika tempo, olika umgängeskrets..Det är så ibland. Så varför är inte du säker på oss?



Vad är du så rädd för?

 


Du vet att jag älskar dig! Inte känt dig särskilt länge, men uppskattar verkligen alla din goda kvalitéer - att du är en sån god lyssnare, osjälvisk och väldigt snäll, men en nödvändigt lugnande effekt på mig.


Oavsett hur lång tid det går mellan gångerna vi ses, så måste du förstå att du för mig alltid kommer att vara densamma.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0