Loosing my head


Jag klandrar er inte om ni tycker att jag är patetisk, för ärligt talat är jag väldigt trött på mig själv just nu...Allt jag ångrar kan staplas på rad och en av dom är definitivt att jag ens brydde mig från första början. Men ni måste förstå, att inte veta, att inte ens veta om man vill veta, allt det försvagar mig, och så helt plötsligt så står jag där en dag, lika oförstående, men alltför nere i det för att kunna göra något åt saken. Tack för att ni lyssnar iallafall, skrattar när jag behöver det, stöttar och ger råd fast jag vet att ni är minst lika förvirrade som jag är...Och jag lovar, när som helst nu ska jag göra något åt saken, ta tag i det, för det här lakar ur mig och det är ju inte såhär det ska vara.





Väldigt slapp dag idag! Vaknade efter 15h timmars sömn och är lustigt nog helt slut ändå...Kan ha med att göra att jag drömde hela natten, och jag har försökt låtsas att allt är lungt, men mitt undermedvetna ville inte leka låtsaslekar, och envisas därför med att gäcka mig när jag vill sova.


Elaka jävel...



...over you.


Robert har sagt att jag använder svordomar som kommatecken. Det kan nog stämma.


Hursomhelst så har jag något som jag inte haft på länge: en lugn helg. Så nu ska jag inte göra något alls. Men då hamnar vi ju i ett Moment 22! Gör jag inget så kommer jag att tänka alldels för mycket och sen vara helt förstörd och slut när helgen är över, men om jag istället sysselsätter mig så att jag inte behöver tänka så kommer jag att vara helt slut när helgen är över iallafall.

Faaaaan.



Annars så är jag bara glad över att skolan snart är slut. Shit, det känns inte ens som att det var länge sedan vi började skolan? På bara ett halvår så är saker uppochner igen..Att man inte ens kan andas lite lungt i en månad eller två!

På jullovet evt jag inte riktigt vad jag ska göra. Då måste jag definitivt hålla mig sysselsatt annars kommer det att leda mig käpprätt åt you-know-where! Och om 10 dagar är det julafton, och det känns inte så alls. Men ska nog julpynta i helgen, och städa.


Och äta när jag kommer hem! Åt senast 2 timmar innan jag slocknade halv 7 igår kväll, men nu börjar hungern göra sig påmind.


Ska nog hem nu. Egentligen så sluatade jag halv 3, men om jag kommer hem så kommer jag att bli bombarderad av frågor om varför jag är hemma så tidigt, och jag orkar inte, även om jag faktiskt inte gjort något fel. Men med Pappa så vet man aldrig, allting är misstänksamt, så det är lika bra att vänta ut och komma hem när det är meningen att jag ska komma hem.


Puss och hej.



(och du...jag bara väntar på att du ska komma på mig. Om du inte ser det vid det här laget är du inte bara blind, utan också naiv. Men fortsätt att inte se...Det underlättar för oss båda.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0