Ivannia

(There's only us....)



Idag mina vänner, idag har det varit partaj i huset! O jo, det gick vilt till, glas krossades, saker snoddes, relationer avslutades och en MASSA sprit och droger. Jag blev hög som ett hus, och jag spydde 4 gr, och jag skulle precis däcka min jacuzzi fylld av champagne när jag kom på att jag inte hade skrivit blogg. så jag släpade mig upp för de antika spiraltrapporna här i mitt slott, och nu sitter jag här, trots att min pojkvän drar i mig och säger att han vill knulla nu.




.....Eller inte.



Min systerson fyllde tre idag. Det var en stillsam tillställning med en massa sötsaker (jag kommer antagligen få höra mina tänders plågade skrik och frätande i 3 år fram), en massa barn i åldrarna 1-10, och SJÄLVKLART hade ingen av dem en snygg storebror, men det gick bra ändå.
Det dansades och sjöngs, och självklart åts det tårta.

Min storasyster hade dagen till ära målat en sån där skär gris som man ska sätta svansen på. Den stackars grisen såg vettskrämd ud, och jag sa till mina syster att det enda som fattades var en tår nerför ena ögat och en prat bubbla där det stod: Whyyyy??? 

Jag hade dock roligast när jag hamnade bredvid en av mina svågrar, Mats, en dryg men rolig jävel. Han höll mej undehållen genom att berätta om alla de gånger han tänkt att han måste vara en liten svart negerpojke från sydafrikas ghetto, instäng i en vit mans kropp.

Jag tror inte seriöst att man har träffat någon som blev tappad på huvudet förrän man mött Mats.

Nåväl, resten av festen var preci som när den började, stillsam...och ja, ganska tråkig.  Så runt 5 tiden bestämde jag och min syster Giselle, som målat grisen att vi skulle dra oss hemåt. Innan vi drog gick jag och hon och plockade "souvenirer " ("Den till mig och den till mig och DEN till mig...Nämen Giselle, du har ju ändå aldrig gillat kakor!!") så var mer än nöjda när vi korsade gatan på väg till bilen, tänkandes på alla bakelser vi skulle sätta i oss.
Syster min gick före mig, så när hon helt plötsligt stannar upp så far jag in i henne, och när hon vänder sig om för att skälla ut mig så KNOCKAR HON NER ALL MINA BAKELSER FRÅN PAPP-TALRIKEN NER PÅ TROTTOAREN!! AAAAAARRRRGH!!!


Jag surade säkert i minst en kvart.


Hon försökte kompensera detta genom att be mig följa med henne hem och hyra film. Detta gjorde mig på lite bättre humör, så hon och jag gick till en video-butik (ingen aning om varför det fortfarande heter så, ingenting där är ju på VHS numera.)

Vi bestämde oss för musikalen/filmen "RENT", historien om vänner i New york där typ alla dör på slutet.





(...there's only this...)





Vi kom hem till henne för att titta på filmen, men innan dess så hade vi en givande liten diskussion om hur jag skulle inreda mitt rum, nu om dagarna ett hett samtalsämne...för mig. Jag delgav henne mina planer om att måla en vägg klarröd, och de andra i en lite ljusare, brun färg. Jag frågade henne om hon kunde tänka sig att kanske dekorera den röda väggen med något fint handmålat, eftersom min syster är en duktig konstnär.

Då säger hon till mig att hon själv har en idé: "Varför skriver du inte på väggarna istället?"
 Till en början förstod inte jag vad hon menade; skulle jag bara ta en penna och kluddra på? Hon förklarade att jag skulle kunna ta delar utav mina texter, eller kanske delar av texter jag gillar, och så kunde hon skriva dem på väggen, i en slags snirklig, gammaldags stil. Hon sa att det blir mer en känsla av Ivannia i rummet då, eftersom man alltid förknippat mig med text.


Så det är så det kommer att bli. Jag har tänkt flera gånger att ifall man kommer in i det rummet när det är färdiginrett, och man inte omedelbart tänker "Det här är Ivannia" då har jag misslyckats.



Efetr denna diskussion kollade vi på filmen. Den var ganska bra, lite smörig kanske, men bra musik och grymma sångare!


Tänk om livet vore en musikal; herregud vad befriade att sjunga istället för att skrika på varandra när man grälar! Eller bara brista ut i sång närhelst det var någonting: Jaaaaag siiiiitter på toaaaan, och inte faaaan finns det pappeeeeeeer.....



Direkt efter filmen gick jag hem. Min syster kan vara otroligt jobbig att kolla på film med, efter halva filmen sa hon "Meh VAFAAAAN"  varenda gång de sjöng.

Min syster missade nog att det var en musikal vi tittade på.


Efter filmen gick jag hem. Det var lite folk på gatorna, fullmånen stod bakom husen, och jag drabbades av ett en ögonblicklig lycka. Just då, i det ögonblicket när jag såg månens sken över trädtopparna på promenaden, just då kändes det som om allt skulle ordna sig.


Sedan försvann det.




(...no day but today.)