Du får mig att känna mig så misslyckad.

17 dagar, Cecilia!



Igår var en mycket onödig dag, har jag kommit fram till. Jag seglade runt i ett sömnigt töcken, förvirrad och förbannad de stunder jag vaknade till.


Men nu är jag vaken.




Och jag är så sjukt förbannad.


Allt du gör slår tillbaka på dig själv, och jag distanserar mig mer och mer från dig, för ärligt talat så orkar jag inte med dig längre. Det klart jag fortfarande vill, jag har nog aldrig slutat vilja, men ärligt talat så är du alldeles för mycket trubbel för att jag ska bemöda mig.


Du slösar min tid, och min självrespekt och integritet är större än min vilja att vara dig till lags.





På lördag fyller Arantxa 16! Ett halvår efter alla andra, kanske ska tilläggas, men icke desto mindre så är det något att fira med jubel och brak!


Det blir middag hemma hos henne med hennes familj, för som hon så vänligt uttryckte det så är jag nog en liten liten del av hennes familj.  :)



11 långa år med dig, Arantxa! Och aldrig har det blivit tråkigt, aldrig har jag gjort annat än att skratta med dig, åt dig, och åt mig själv! Som jag värdesätter din vänskap, du har funnits med mig genom allt när ingen annan pallade, lyssnat och tröstat och fått mig att gapskratta oavsett humör...Du har sett mina uppgång och mina fall, fångat mig när det bara blir för mycket. Det är verkligen som dom säger: Una amiga verdadera se encuentra en las buenas y en las malas. En äkta vän, det är du. ♥





Och sen?




Precis så fantastisk som jag anat.


min förvirring finns att läsa i ditt ansikte.

Att inte veta ut eller in, är något jag inte är van vid
men tack vare dig
börjar jag förstå
att jag nog inte är det du söker.

Kommentarer
Postat av: Anonym

nw :D va gulliiigt!

2007-11-18 @ 09:51:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0