Ivannia

Jag måste säga att efter att ha snokat runt lite på kompisars kompisars bloggar så sitter ajg här och mår faktiskt lite bättre.


Vissa av er verkar ha väldigt roliga liv, vilket ju är precis vad ni ska ha!


Jag vet inte, blir bara glad av att läsa om andra som faktiskt har kul och inte bara klagar hela tiden.


Som jag.


Ååååååh.



Det har jag också tänkt på, man måste ju bli fruktansvärt nedslagen av att läsa min blogg!! Jag menar, jag är ju typ deppressiv av naturen, men ändå, att andra läser om mina problem och blir också dävna..


Så ska det ju inte vara!!


Så för att klargöra en sak:

Jag har ett väldigt roligt liv. Jag har massvis kompisar, och några få nära vänner, men icke desto mindre så skulle jag inte klara mig utan något av det! Varje dag har jag MINST ett gapskratt, oavsett humör, varje dag träffar jag på folk i den här skolan som helt ärligt tar på sig uppgiften att se till att få mig att le (vilket inte är så svårt, ni som har träffat mig vet nog om att det inte krävs så mycket), jag har en varm och underbart härlig och enorm familj, men syskonbarn och storasystrar som tjafsar om allt och mammor som ojjar sig och svågrar som hela tiden påstår att de har sett en packad. (Mats, jag tittar på dig. )


Jag har helt enkelt ett mycket bekvämt liv, med allt jag någonsin skulle kunna behöva, och okey, det är inte prefekt, men det är iallafall mitt.


Jag tror fler än jag behöver påminna sig själva om att det vi har verkligen är fantastisk - den fria luften vi andas, personer som berikar och nyanserar våra liv, förmågan att kunna njuta av saker vi tycker om, som musik, kärlek och MAT! Om vi kundevara tacksam även över våra dåliga dagar, för det är iallafall EN dag i våra liv.


Så bara för att klargöra: 


Jag är inte olycklig, otacksam eller pessimistisk, vilket man kan tro av att läsa min blogg.


Jag har bara lätt att bli vemodig. Något genetiskt kanske.


Men jag har verkligen förbannat min skapare 100 ggr, önskat livet ur mig själv som vem som helst, men jag ahr aldrig glömt av vilken anledning jag är satt på jorden. Och trots alla sorger och fall i mitt liv så kan ni lita på att jag älskar varje sekund. 


Jag lever ju.


Eller hur?