Låg, I blame the ghosts of my past.

Och jag är nu, officiellt,

           världens

               sämsta
          
                     vän.



Förlåt.










Inegn bra dag idag, enda ljuspunkten är att jag tränade idag, sjukt roligt men så jobbigt att jag bara ville amputera höger fot bara för att ha något att skylla på så att alla inte skulle kolla snett ifall jag stack därifrån.

Men jag var duktig: Höll ut till the very end.



/ Och jag är rädd att detta också är det.



På måndag ska jag till Stockholm med Nanna och hennes Mor, en mycket stark ljuspunkt just nu.




Just nu är jag också hemma hos min mor (såklart, hur skulle jag annars få tag på en dator) och blir tvingad att delta i en fisk middag.


Jag skulle inte kunna ha mindre lust att äta om det så vore alla chicken Burgers i världen.



Och tro mig, jag skulle dra om det inte vore för att min Mamma, förstående som hon är, hotade att inte ge mig ett öre till min stundande Stockholms resa.


Så här sitter jag.


Och jag måste ju ha pengarna! Om så bara för att ladda på mitt kontantkort, som A så vänligt upplyste mig om att jag borde göra snarast.


Så alla vänliga själar; lämna ert bidrag på Kristinagatan 60 b, 602 32 NORRKÖPING, 1tr


Tack.





You always want what you can't have.



But on he other hand, who says you can't?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0