Supermassive black hole
Yes.
Jag har inget nytt att säga.
Hur skriver man ut ljudet av en lång utdragen suck?
En sån man inte vill släppa ut, för att det vore som att bekänna för världen att man inte orkar.
Dom som gör ont.
En sån.
Jag vet inte.
En sån man inte vill släppa ut, för att det vore som att bekänna för världen att man inte orkar.
Dom som gör ont.
En sån.
Jag vet inte.
Vafan.
SÅ JÄVLA PUCKAD ÄR DU!
Ät skit och dö..men lova att återuppstå imorgon.
Öppet Hus, De Geer gymnasiet.
Woooooow. Kill me.
Ät skit och dö..men lova att återuppstå imorgon.
Öppet Hus, De Geer gymnasiet.
Woooooow. Kill me.
No longer a part of the system.
Como no sabes
cuanto te amo.
TONTO.
Jag är inte med i elevrådet längre.
Yep, you heard me.
Vi hade årsmöte igår, och precis som allt annats om rör vårt elevråd så var det..galet och kaotiskt. Men åh så kul.
Men det gick inte utan planering! Jag och Alexander (EX- ordförande om jag får be) begav oss ut på stan i onsdags för att inhandla våra avgångsvederlag. Det är liksom tradition (sen ett år tillbaka) att de som ger upp sitt mandat får presenter av skolan..som vi köpt själva.
Så jag och Alex hade fina planer, och begav oss alltså först till H&M där vi inhandlade en deodorant till Ted (han luktar lite grann) och ett diadem till Erik Lager (ett lila-glittrigt, perfa.)
Till dom andra hade jag tänkt lite andra presenter, saker som man liksom kan ha verklig nytta av - godis till Bella, cigg till mig, kondomer till Alex... Men han fick helt plötsligt en knäpp på badankor av alla grejer, så vår konversation lät ungefär såhär:
I: Bella måste ju få godis, hon är så tunn att jag ser igenom henne.
A: Ja, och en badanka!
I: Haha, ja den där var ju söt, den kan hon få. Men Paul då? Typ en naken-kortlek...
A: ...och en badanka!!
I: Amen Alex vi kan ju inte ge alla badankor!?
A: Nahe? Ame....Paul kan ju få en iallfall...väl?
I: Eeeh, jaha, okey. Ta den blå...i allafall, och sen så tänkte jag att Lotta skulle få någon Hello Kitty, för det är ju verkligen hon.
A: Ja. Precis. Den kan hon få.
(Vi ler och jag vänder mig om och går lite djupare in i butiken.)
A (tyst för sig själv): ...och en rosa badanka.
Så kontentan är att alla i styrelsen fick badankor. Inklusive jag, en svart. Med en sån här svamp till.
När det kom till Alex present så varvi inte så säkra på vad han skulle få; som vanligt skulle han vara såhär ädel och säga att "Neeej jag behöver ingenting..." och jag ba SUCK. Men när vi passerade D&company så fick han syn på ett erbjudande om att köpa 2 par esteröda kalsonger för 200 kr. Men av någon anledning tyckte han att det var fel att han skulle köpa något sånt till sig själv, så han gav mig 200 kr och bad mig köpa åt honom. Sen smidde vi ihop en bra lögn omhur jag och han särat på oss och köpt sakerna separat. Den lkögnen funkade jättebra, särskilt när jag förklarade mitt inköp med att han faktiskt bara har ett par kalsonger med hål i eftersom han inte brytt sig om att köpa han när han så sällan har PÅ SIG kalsongerna en längre stund. (Jag vet. Hahahaaaaa...)
Sen så fortsatte vi present jakten med att leta efter Roberts present, och Alex hittade den MEST PERFEKTA PRESENTEN EVER!!
"Tool-kit for ladies."
Hahahaaaa, det var alltså en massa verktyg med typ glitter på, tänk en skiftnyckel med rosa fluff på och en silverglittrig hammare!
Needless to say blev Robert överlycklig.
Snart så var vi dock färdiga med jakten och begav oss till Ica för att inhandla ingredienserna til bull-baket som skulle äga rum i garvaren senare den kvällen. Det var riktigt mysigt att gå runt där med shoppingvagnen och räkna ut hur mycket ingredienser vi behövde och tjafsa om vi skulle ha pärlsocker eller strössel på ( Pärlsocker såklart??! Om någon undrar för framtida referenser så är det alltid han som kommer på de konstiga alternativen..jag är ändå mer en traditionell typ). Det var nästan så att jag kände för att börja prata om barnen och vad vi skulle äta till middag ikväll.
Så vart det ju bullbak, men tyvärr var vi bara 3 pers: jag, Alex och Anna. Vi pratade och skrattade, och jag och Anna gaddade ihop oss mot Alex. Det kändes bra.
Men vi kanske inte skötte vårt jobb riktigt. Jag och Alex måste ha varit temporärt döva, för Anna hade tydligen bett oss varsin gång att kolla bullarna, och varken jag eller han hörde det...
Så vi brände två plåtar.
Oooops.
Men, allt som allt en trevlig kväll. Även om Anna var så jävla trött på oss andra två att hon flydde hem så snart hon fick.
Och årsmötet igår var väldigt lyckat; av någon anledning så flummade hela styrelsen loss med publiken så det blev som sagt väldigt rörigt...
Ett urval av knas:
1. Alex inleder mötet med att gå upp på podiet för att utlysa mötets öppnande, allt medans publiken skriker: DARIIIIIIN!!!! Inklusive styrelsen med Robert.
2. Ted går upp mitt i allt och snor mikrofonen. Alla vi som vet vem Ted är VET att man inte ska släppa honom ANYWHERE NEAR en folkmassa eller en mikrofon. Men, han greppar likväl micken och säger:
Ted: Hej allihopa!!!
Publiken: Heeeeej Teeeeed...
Han tar fram en bit papper och harklar sig lite grann.
T: Jag hoppas alla kan engelska.
Publiken: ???
Han harklar sig lite till... och börjar sedan läsa upp Barack Obamas tal från när han valdes till president. Förutom att han bytt ut orden så att det blir "in Norrköping" och "The De Geer-gymnasiets elevrad" (Ja, ett A inte ett Å..)
Och det värsta var att Robert mitt under allt greppar den andra micken och skriker gällt och i extas: YES WE CAAAAAN!!!!
Ted: AND WE SHALL RISE TO THE OCCASION....
Robert: YEEEEES WE CAN!!!!!!!!!
Ted: AND WE WILL TRANSFORM OUR ELEVRAD!!!
Robert: YES WE CAAAAAN!!!!!
Publiken: ??!?!!
3. Roberts presenter till Alex; en rosa godistelefon för att hans andra telefon är på reparation, och för att han ska kunna tillfredsställa sina behov 24/7: en bratz docka. Påklädd, men ändå.
4. Alex går än en gång upp till podiet för att prata om versamheten vi bedrivit under året. Han tittar ner på första raden där resten av styrelsen sitter... och brister ut i gapskratt eftersom Siri sitter och smeker sina bröstvårtar och Ted gör sliskiga tungrörelser. Ted och Siri high-fivade: Mission complete.
Igår var en väldigt lyckad dag.
Väldigt lyckad...på många sätt.
Men så misslyckad på andra sätt.
Josefine?
Det här går inte så bra.
cuanto te amo.
TONTO.
Jag är inte med i elevrådet längre.
Yep, you heard me.
Vi hade årsmöte igår, och precis som allt annats om rör vårt elevråd så var det..galet och kaotiskt. Men åh så kul.
Men det gick inte utan planering! Jag och Alexander (EX- ordförande om jag får be) begav oss ut på stan i onsdags för att inhandla våra avgångsvederlag. Det är liksom tradition (sen ett år tillbaka) att de som ger upp sitt mandat får presenter av skolan..som vi köpt själva.
Så jag och Alex hade fina planer, och begav oss alltså först till H&M där vi inhandlade en deodorant till Ted (han luktar lite grann) och ett diadem till Erik Lager (ett lila-glittrigt, perfa.)
Till dom andra hade jag tänkt lite andra presenter, saker som man liksom kan ha verklig nytta av - godis till Bella, cigg till mig, kondomer till Alex... Men han fick helt plötsligt en knäpp på badankor av alla grejer, så vår konversation lät ungefär såhär:
I: Bella måste ju få godis, hon är så tunn att jag ser igenom henne.
A: Ja, och en badanka!
I: Haha, ja den där var ju söt, den kan hon få. Men Paul då? Typ en naken-kortlek...
A: ...och en badanka!!
I: Amen Alex vi kan ju inte ge alla badankor!?
A: Nahe? Ame....Paul kan ju få en iallfall...väl?
I: Eeeh, jaha, okey. Ta den blå...i allafall, och sen så tänkte jag att Lotta skulle få någon Hello Kitty, för det är ju verkligen hon.
A: Ja. Precis. Den kan hon få.
(Vi ler och jag vänder mig om och går lite djupare in i butiken.)
A (tyst för sig själv): ...och en rosa badanka.
Så kontentan är att alla i styrelsen fick badankor. Inklusive jag, en svart. Med en sån här svamp till.
När det kom till Alex present så varvi inte så säkra på vad han skulle få; som vanligt skulle han vara såhär ädel och säga att "Neeej jag behöver ingenting..." och jag ba SUCK. Men när vi passerade D&company så fick han syn på ett erbjudande om att köpa 2 par esteröda kalsonger för 200 kr. Men av någon anledning tyckte han att det var fel att han skulle köpa något sånt till sig själv, så han gav mig 200 kr och bad mig köpa åt honom. Sen smidde vi ihop en bra lögn omhur jag och han särat på oss och köpt sakerna separat. Den lkögnen funkade jättebra, särskilt när jag förklarade mitt inköp med att han faktiskt bara har ett par kalsonger med hål i eftersom han inte brytt sig om att köpa han när han så sällan har PÅ SIG kalsongerna en längre stund. (Jag vet. Hahahaaaaa...)
Sen så fortsatte vi present jakten med att leta efter Roberts present, och Alex hittade den MEST PERFEKTA PRESENTEN EVER!!
"Tool-kit for ladies."
Hahahaaaa, det var alltså en massa verktyg med typ glitter på, tänk en skiftnyckel med rosa fluff på och en silverglittrig hammare!
Needless to say blev Robert överlycklig.
Snart så var vi dock färdiga med jakten och begav oss till Ica för att inhandla ingredienserna til bull-baket som skulle äga rum i garvaren senare den kvällen. Det var riktigt mysigt att gå runt där med shoppingvagnen och räkna ut hur mycket ingredienser vi behövde och tjafsa om vi skulle ha pärlsocker eller strössel på ( Pärlsocker såklart??! Om någon undrar för framtida referenser så är det alltid han som kommer på de konstiga alternativen..jag är ändå mer en traditionell typ). Det var nästan så att jag kände för att börja prata om barnen och vad vi skulle äta till middag ikväll.
Så vart det ju bullbak, men tyvärr var vi bara 3 pers: jag, Alex och Anna. Vi pratade och skrattade, och jag och Anna gaddade ihop oss mot Alex. Det kändes bra.
Men vi kanske inte skötte vårt jobb riktigt. Jag och Alex måste ha varit temporärt döva, för Anna hade tydligen bett oss varsin gång att kolla bullarna, och varken jag eller han hörde det...
Så vi brände två plåtar.
Oooops.
Men, allt som allt en trevlig kväll. Även om Anna var så jävla trött på oss andra två att hon flydde hem så snart hon fick.
Och årsmötet igår var väldigt lyckat; av någon anledning så flummade hela styrelsen loss med publiken så det blev som sagt väldigt rörigt...
Ett urval av knas:
1. Alex inleder mötet med att gå upp på podiet för att utlysa mötets öppnande, allt medans publiken skriker: DARIIIIIIN!!!! Inklusive styrelsen med Robert.
2. Ted går upp mitt i allt och snor mikrofonen. Alla vi som vet vem Ted är VET att man inte ska släppa honom ANYWHERE NEAR en folkmassa eller en mikrofon. Men, han greppar likväl micken och säger:
Ted: Hej allihopa!!!
Publiken: Heeeeej Teeeeed...
Han tar fram en bit papper och harklar sig lite grann.
T: Jag hoppas alla kan engelska.
Publiken: ???
Han harklar sig lite till... och börjar sedan läsa upp Barack Obamas tal från när han valdes till president. Förutom att han bytt ut orden så att det blir "in Norrköping" och "The De Geer-gymnasiets elevrad" (Ja, ett A inte ett Å..)
Och det värsta var att Robert mitt under allt greppar den andra micken och skriker gällt och i extas: YES WE CAAAAAN!!!!
Ted: AND WE SHALL RISE TO THE OCCASION....
Robert: YEEEEES WE CAN!!!!!!!!!
Ted: AND WE WILL TRANSFORM OUR ELEVRAD!!!
Robert: YES WE CAAAAAN!!!!!
Publiken: ??!?!!
3. Roberts presenter till Alex; en rosa godistelefon för att hans andra telefon är på reparation, och för att han ska kunna tillfredsställa sina behov 24/7: en bratz docka. Påklädd, men ändå.
4. Alex går än en gång upp till podiet för att prata om versamheten vi bedrivit under året. Han tittar ner på första raden där resten av styrelsen sitter... och brister ut i gapskratt eftersom Siri sitter och smeker sina bröstvårtar och Ted gör sliskiga tungrörelser. Ted och Siri high-fivade: Mission complete.
Igår var en väldigt lyckad dag.
Väldigt lyckad...på många sätt.
Men så misslyckad på andra sätt.
Josefine?
Det här går inte så bra.
Jag är så jävla bäst.
Why?
För att jag kommit på hur man laddar ner filmer på nätet. Jag är GRYM.
Josefine, True blood avsnitt?
Jag fixar det.
För att jag kommit på hur man laddar ner filmer på nätet. Jag är GRYM.
Josefine, True blood avsnitt?
Jag fixar det.
Hahaha.
Läste nyss i en artikel att på grund av Twilight serien så har man skapat Facebookgrupper av typen "Because of Edward Cullen human boys have lost their charm".
Hahaha. Precis.
Hahaha. Precis.
TWILIGHT.
Softly he brushed my cheek, then held my face between his marble hands. 'Be very still,' he whispered, as if I wasn't already frozen.
Totally worth the wait.
Jag hatar.
Ja.
Fyfan.
Fyfan.
KÖRD, min vän, helt FÖRLORAD.
Så.
Sitter på dagens sista lektion, natur. Som vanligt när lärare drar eleverna till en datorsal så sitter alla och suckar på MSN.
Och det är alltså i den andan som jag blockerar Ludvigs röst och bloggar istället. Traditioner är till för att följas.
Och jag tänker att det har varit en intressant helg. Jag är inte alls så duktig som jag låtit påskina - i själva verket är jag en feg, ryggradslös liten varelse.
Men åååååååh vad bra det kändes..
SISTA GÅNGEN. Det får helt enkelt aldrig ske igen. Eller så kan jag göra som när man bantar - om jag äter sallad ena dagen och sen får ett ryck och trycker i mig 5 snickers så går det väl jämnt ut.
Imorgon blir det sallad igen.
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.
"Till en början finns alltid valet att vara ensam. Sedan blir det inte ett val längre. När slutade det vara ett val? Vad är det i mig som har slutat att välja dig och istället flyttat in i dig så att jag måste vara med dig för att kunna vara med mig själv?"
Precis.
Bra bok, hursomhelst.
Precis.
Bra bok, hursomhelst.
Beslutsångest.
Igår var jag på bio.
Jag, Ponny, Maja och Funkis såg på "låt den rätte komma in."
Helt okey. Dock satt jag och Maja på varandra vi några tillfällen - vissa scener är helt enkelt inte menade att ses med ögonen öppna.
Men innan dess spenderade jag kvalitets tid med Jonna.
Mycket trevligt. Väldigt trevligt, till och med.
Fast jag förstår inte att hon stod ut med mig i....23h. Galet, jag sår knappt ut med mig själv så länge.
Iallafall.
Jag tycker om Jonna. Fin mä nniska.
Och....
Ja.
BIO PÅ TORSDAG!!
Dagen vi alla väntat på!!!!!
TWILIGHT!!!!!!!!
Däm.
Och...
Ja.
Wooooow.
Det är bara så fånigt alltihop.
NEJ.
Nej nej nej.
Jag VÄGRAR.
Nej nej.
INTE KUNGSGÅRD.
NO, nej, NOPE, inte en chans.
Jag VÄGRAR.
Nej nej.
INTE KUNGSGÅRD.
NO, nej, NOPE, inte en chans.
But I'm trying not to think about it that much.
Så Josefine har skrivit ett lite små ledset blogg inlägg. Något som gör mig lite ledsen.
Det är ju mycket lättare att igorera en sån sak som saknad om det görs ihop. Om jag står och gaggar dag ut och dag in om hur mycket jag saknar häxan så skulle det ju inte vara lätt för någon av oss!..Jag skulle bli deprimerad och hon skulle bli frustrerad för att hon är för långt bort för att kunna slå mig i huvudet and tell me to shut the fuck up.
Så vi har klarat det rätt fint, Josefine och jag. Jag mådde som pissigast en vecka eller två efter hennes avgång, men sedan kom livet i vägen och nu så gör det bara ont när jag tänker på henne om nätterna (det gör ont en stund på natten men inget på dan...)
Så när hon skriver såna där fina saker på sin blogg och faktiskt medger att hon har någorlunda koll på vårt schema så gör det mig ledsen. Hon är för långt bort att krama, liksom.
Och jag saknar henne något fruktansvärt. Jag läser mina gamla blogg inlägg och dom är så fulla av en massa raljerande upp och ner om josefine hit och josefine dit. Och jag tänker på allt vi skulle ha gjort om hon vart här - skit i naturkunskapen Josefine!
TÄNK alla tråkiga hemmakvällar vi skulle ha suttit och fnissat åt dina föräldrar för att de sitter och sjunger med i så ska det låta. Eller kommenterar Danny i Let's dance. ( - Nej men Josefine, han är väl kanske något för dig, va?)
Vi skulle sitta i din säng en seg fredags kväll med en påse godis. Vi skulle ha musiken på din i-pod på låg volym, och jag skulle byta varenda gång det dök upp en Anna Ternheim, Markus Krunegård eller Sweeney Todd låt. Du skulle sitta och plinka på din gitarr och nynna tyst för dig själv, valfri låt som du med all säkerhet skulle göra om til en vacker visa utan att ens försöka.
Och vi skulle prata. Om allt mellan himmel och jord; du skulle låta mig klaga på mitt värdelösa liv och jag skulle låta dig klaga på andras...Vi skulle prata om våra planer i framtiden, vad vi skulle ha på oss på studenten ( - äh vafan det är väl bara att dra på sig en vit klänning den åker av rätt snart iallafall höhöhö) och få ångest inför vixenlivet ihop. Vi skulle börja spinna på designen på våra balklänningar. Vi skulle dissa varenda jävel som vi inte känner personligen, och du skulle pumpa mig på det senaste skvallret i blatte-Norrköping. Jag skulle babbla i det oändliga och du skulle skratta och reagera precis vid rätt ögonblick, för det är en sak som är så himla bra med dig: oavsett vem jag pratar om vet du nästan garanterat vem det är. Ingen av mina andra kompisar kan namnet på alla dom andra. Bara du, Josefine. Bara du. Du i din tur skulle berätta ALLT du hört om dina kompisar som ja egentligen inte känner, men du berättar så himla roligt att jag skrattar iallafall och tänker att vilka härliga kompisar du har - tänk om jag kunde få dig att skratta sådär när du berättar saker om mig för andra.
Vi skulle garanterat mobba varandra, du kanske liiiite mer övertygande än jag - vissa människor är helt enkelt bättre lämpade till vissa saker. Hahaha! Josefine = Dr. Cox.
Och kanske lite korsord? Kommer du ihåg i somras när du och jag satt i ett 30-gradigt kök och försökte lösa det sabla korsordet som till slut blev lite för mycket för oss båda?
- Rasen kråkor ingår i...?
- F-Å-G-E-L-J-Ä-V-L-A-R....
Eller vad sägs om en lek? Bläddra igenom din i-pod och lyssna på låten och sedan gissa sångare.
- Okey Ivannia, gissa den här!
- Eeeeh....Bethany Joy Lenz? Typ? Kanske?
- HAHAHAHA!!!
- Nahe??! Vem fan är det då??!
- RED HOT CHILI PEPPERS!!!
Josefine, hur du alltid fick mig att känna mig så trygg...säker på ett sätt jag aldrig lyckas uppnå själv. Hur du hjälpte mig igenom mina värsta kriser och drog mig ur mina mörka tankar alla de gånger jag sögs in. Alla de otaliga gånger du kom med ett dåligt skämt och ett välbehövligt gapskratt när allt bara verkat så hopplöst.
Allt var så lätt kring dig. Helt plötsligt övervinnligt. Möjligt. Kanske till och med inom räckhåll. Även för en genomskinlig och tafatt person som jag.
Du som älskar och uppskattar den riktiga Ivannia, psykfallet och det puckade jag-vet-ju-egentligen-bättre självspäkande "offret", och det utan att döma. Förstår du inte? Vad skulle jag ha gjort utan dig det gågna året? Det är JAG som saknar DIG.
Hur man kan älska någon så mycket efter så kort tids bekantskap...
Fyfan Josefine...
Fyfan.
Min allra käraste vän.
Det är ju mycket lättare att igorera en sån sak som saknad om det görs ihop. Om jag står och gaggar dag ut och dag in om hur mycket jag saknar häxan så skulle det ju inte vara lätt för någon av oss!..Jag skulle bli deprimerad och hon skulle bli frustrerad för att hon är för långt bort för att kunna slå mig i huvudet and tell me to shut the fuck up.
Så vi har klarat det rätt fint, Josefine och jag. Jag mådde som pissigast en vecka eller två efter hennes avgång, men sedan kom livet i vägen och nu så gör det bara ont när jag tänker på henne om nätterna (det gör ont en stund på natten men inget på dan...)
Så när hon skriver såna där fina saker på sin blogg och faktiskt medger att hon har någorlunda koll på vårt schema så gör det mig ledsen. Hon är för långt bort att krama, liksom.
Och jag saknar henne något fruktansvärt. Jag läser mina gamla blogg inlägg och dom är så fulla av en massa raljerande upp och ner om josefine hit och josefine dit. Och jag tänker på allt vi skulle ha gjort om hon vart här - skit i naturkunskapen Josefine!
TÄNK alla tråkiga hemmakvällar vi skulle ha suttit och fnissat åt dina föräldrar för att de sitter och sjunger med i så ska det låta. Eller kommenterar Danny i Let's dance. ( - Nej men Josefine, han är väl kanske något för dig, va?)
Vi skulle sitta i din säng en seg fredags kväll med en påse godis. Vi skulle ha musiken på din i-pod på låg volym, och jag skulle byta varenda gång det dök upp en Anna Ternheim, Markus Krunegård eller Sweeney Todd låt. Du skulle sitta och plinka på din gitarr och nynna tyst för dig själv, valfri låt som du med all säkerhet skulle göra om til en vacker visa utan att ens försöka.
Och vi skulle prata. Om allt mellan himmel och jord; du skulle låta mig klaga på mitt värdelösa liv och jag skulle låta dig klaga på andras...Vi skulle prata om våra planer i framtiden, vad vi skulle ha på oss på studenten ( - äh vafan det är väl bara att dra på sig en vit klänning den åker av rätt snart iallafall höhöhö) och få ångest inför vixenlivet ihop. Vi skulle börja spinna på designen på våra balklänningar. Vi skulle dissa varenda jävel som vi inte känner personligen, och du skulle pumpa mig på det senaste skvallret i blatte-Norrköping. Jag skulle babbla i det oändliga och du skulle skratta och reagera precis vid rätt ögonblick, för det är en sak som är så himla bra med dig: oavsett vem jag pratar om vet du nästan garanterat vem det är. Ingen av mina andra kompisar kan namnet på alla dom andra. Bara du, Josefine. Bara du. Du i din tur skulle berätta ALLT du hört om dina kompisar som ja egentligen inte känner, men du berättar så himla roligt att jag skrattar iallafall och tänker att vilka härliga kompisar du har - tänk om jag kunde få dig att skratta sådär när du berättar saker om mig för andra.
Vi skulle garanterat mobba varandra, du kanske liiiite mer övertygande än jag - vissa människor är helt enkelt bättre lämpade till vissa saker. Hahaha! Josefine = Dr. Cox.
Och kanske lite korsord? Kommer du ihåg i somras när du och jag satt i ett 30-gradigt kök och försökte lösa det sabla korsordet som till slut blev lite för mycket för oss båda?
- Rasen kråkor ingår i...?
- F-Å-G-E-L-J-Ä-V-L-A-R....
Eller vad sägs om en lek? Bläddra igenom din i-pod och lyssna på låten och sedan gissa sångare.
- Okey Ivannia, gissa den här!
- Eeeeh....Bethany Joy Lenz? Typ? Kanske?
- HAHAHAHA!!!
- Nahe??! Vem fan är det då??!
- RED HOT CHILI PEPPERS!!!
Josefine, hur du alltid fick mig att känna mig så trygg...säker på ett sätt jag aldrig lyckas uppnå själv. Hur du hjälpte mig igenom mina värsta kriser och drog mig ur mina mörka tankar alla de gånger jag sögs in. Alla de otaliga gånger du kom med ett dåligt skämt och ett välbehövligt gapskratt när allt bara verkat så hopplöst.
Allt var så lätt kring dig. Helt plötsligt övervinnligt. Möjligt. Kanske till och med inom räckhåll. Även för en genomskinlig och tafatt person som jag.
Du som älskar och uppskattar den riktiga Ivannia, psykfallet och det puckade jag-vet-ju-egentligen-bättre självspäkande "offret", och det utan att döma. Förstår du inte? Vad skulle jag ha gjort utan dig det gågna året? Det är JAG som saknar DIG.
Hur man kan älska någon så mycket efter så kort tids bekantskap...
Fyfan Josefine...
Fyfan.
Min allra käraste vän.
Gud på två ben.
Ale Marchi.
DAMN boy...I'd do you for FREE!
Just när man har förlikat sig med tanken om nummer 86539, så kommer nummer 86540.
Och det slutar ju aldrig göra ont?!
Sjukt.
MEN, jag jobbar på det...Det ska bli bättre, snart snart.
Sammanfatta höstlovet 2008:
Mycket alkohol. En himla massa alkohol faktiskt.
Men ändå....Ensamhet? Lite grann.
Då är jag ändå en av dom som skulle klara mig utmärkt om jag bodde själv!
Ööööh. Det är bara så jävla öken, om ni fattar? Dagarna bara passerar, vad fan är det meningen att man ska göra med sitt jävla LIV?!
Don't mind me, I'm just having a crisis....which I choose to rinse down with a glass of JD.
Suck.
Och slutligen:
PATETISK är du, hör du mig?!
Du är VIDRIG, den absolut ÄCKLIGASTE människan jag någonsin haft oturen att stöta på!
MEN JAG ÄLSKAR DIG FÖRI HELVETE.
Woooow, det där behövde få komma ut.
Sjukt.
MEN, jag jobbar på det...Det ska bli bättre, snart snart.
Sammanfatta höstlovet 2008:
Mycket alkohol. En himla massa alkohol faktiskt.
Men ändå....Ensamhet? Lite grann.
Då är jag ändå en av dom som skulle klara mig utmärkt om jag bodde själv!
Ööööh. Det är bara så jävla öken, om ni fattar? Dagarna bara passerar, vad fan är det meningen att man ska göra med sitt jävla LIV?!
Don't mind me, I'm just having a crisis....which I choose to rinse down with a glass of JD.
Suck.
Och slutligen:
PATETISK är du, hör du mig?!
Du är VIDRIG, den absolut ÄCKLIGASTE människan jag någonsin haft oturen att stöta på!
MEN JAG ÄLSKAR DIG FÖRI HELVETE.
Woooow, det där behövde få komma ut.
