Då var den jobbigaste delen av veckan över

Yes, precis som rubriken säger.


 
Jag blir så himla ledsen. På riktigt.


Det är så synd om dom alla... Alla dom som bara blir utnyttjade och sen tvingas se på medan han rör sig vidare.


Jag tyckte inte om henne, minns ni?


Men nu...Nu tycker jag bara synd om henne.


Om dom alla.


Myself included.


Fyfan. Det gör ont.


Och nu känns det tufft igen. Helvete helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0