Jag känner mig konstig.

Som en klump i magen.

Jag vet inte riktigt varför, men det kan aldrig båda gott. Jag känner mig...skuldtyngd. Vaksam. Nervös. Orolig. Rädd.


Jag känner mig panikslagen...Herregud, jag har ingen aning om varför.

Shit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0