Jag har lärt mig
att inte ropa HEJ.
Någonsin.
Man tror man har sitt på det torra, men nej nej.
Bara dina ögonfransar i sig är förödande.
Jag borde gå att lägga mig, men det här med internet i köket har ännu inte förlorat nyhetens behag.
Du har märkt mig bara genom att vara.
Så jag surfar runt på en massa skräp, fast jag faktiskt har skola imorgon. Men det känns som att det här kommer att bli en sån här sömnlös natt ni vet (klart ni gör, jag har knappast ensamrätt på dom där rackarna).
Plus att mitt bröd blev jättegott! Om ni läsare är snälla så bjuder jag hem var och en av er hem till mig för lite kvällsmacka med te. Eller kaffe. Eller mjölk, om ni föredrar det.
Och så lyssnar jag på musik. 300 låtar har jag på datorn, och det är lustigt hur alla reflekterar mig: alla från "Take it back hoe" med Tampy Tony till "Hand on your heart" med José Gonzales (en låt som jag för övrigt tycker alla borde lyssna på).
Oooooch jag tänker. På allt möjligt. Jag skulle inte vilja (inte kunna) kalla mig själv djup, utan snarare en person som har ett behov att peta på saker som andra skulle låta ligga.
En vän till mig sa en gång att jag måste vara den underligaste (speciella?) människa han någonsin mött. Att det är sjukt hur jag kan skifta mellan en tioårig snorunges mentalitet till en lastgammal medelålders kärrings.
Som så ofta när det gäller den vännen så slår han huvudet på spiken. Fattar inte riktigt hur folk står ut med mina närmast schizofreniska drag: ena sekunden skriker jag som en upphetsad småunge över något fullkomligt trivialt, och i nästa så skulle jag kunna vara din morsa.
Inte lätt att vara min vän, har jag förstått. Stackare, jag skulle strypa mig själv ganska snabbt.
Nepp, nu blir det att rannsaka internet på människor som är bättre på att formulera det jag känner än jag själv.
Någonsin.
Man tror man har sitt på det torra, men nej nej.
Bara dina ögonfransar i sig är förödande.
Jag borde gå att lägga mig, men det här med internet i köket har ännu inte förlorat nyhetens behag.
Du har märkt mig bara genom att vara.
Så jag surfar runt på en massa skräp, fast jag faktiskt har skola imorgon. Men det känns som att det här kommer att bli en sån här sömnlös natt ni vet (klart ni gör, jag har knappast ensamrätt på dom där rackarna).
Plus att mitt bröd blev jättegott! Om ni läsare är snälla så bjuder jag hem var och en av er hem till mig för lite kvällsmacka med te. Eller kaffe. Eller mjölk, om ni föredrar det.
Och så lyssnar jag på musik. 300 låtar har jag på datorn, och det är lustigt hur alla reflekterar mig: alla från "Take it back hoe" med Tampy Tony till "Hand on your heart" med José Gonzales (en låt som jag för övrigt tycker alla borde lyssna på).
Oooooch jag tänker. På allt möjligt. Jag skulle inte vilja (inte kunna) kalla mig själv djup, utan snarare en person som har ett behov att peta på saker som andra skulle låta ligga.
En vän till mig sa en gång att jag måste vara den underligaste (speciella?) människa han någonsin mött. Att det är sjukt hur jag kan skifta mellan en tioårig snorunges mentalitet till en lastgammal medelålders kärrings.
Som så ofta när det gäller den vännen så slår han huvudet på spiken. Fattar inte riktigt hur folk står ut med mina närmast schizofreniska drag: ena sekunden skriker jag som en upphetsad småunge över något fullkomligt trivialt, och i nästa så skulle jag kunna vara din morsa.
Inte lätt att vara min vän, har jag förstått. Stackare, jag skulle strypa mig själv ganska snabbt.
Nepp, nu blir det att rannsaka internet på människor som är bättre på att formulera det jag känner än jag själv.
Kommentarer
Trackback
