Ivannia

Världen är överbefolkad av överjordiskt vackra människor. Dessutom har jag kommit på att dessa överjordiskt vackra människor oftast har överjordiskt vackra namn. Så jag tänker att: fan, ingenstans kan man vinna över konkurrensen, varken på bild eller i telefonkatalogen.


Dessutom tänker jag att:


Du och jag är inte vänner längre. Om jag ser dig på stan så passerar jag, och om vi skulle stå i en hiss så skulle vi båda titta åt varsitthåll och tugga på tystnaden.

Men. Du kommer närmare och närmare ditt mål hela tiden. I det avseendet har ingenting förändrats sen vi var 14 år - jag vill dig fortfarande bara väl. Så du ska veta att du är fantastisk, och jag är stolt över dig.


I övrigt kliar mina fingrar efter att skriva något värt, och det svider i bröstet på det sättet det alltid gör när jag vill ha något att säga. Jag antar att det är det som för mig är inspiration: den här känslan att vilja säga någonting, men att min röst är för svag så jag skriker skriker skriker tills någon hör.

---

Och sen vill jag bara påminna om the good ol' days:

Josefine, du är så jävla bäst
livet med dig är mega cool fest
När livet leker elakt med mig
så vet jag att jag kan ringa dig
Du är ruggigt dryg och elak som fan
Och alla vet att du behöver ingen man
Jag diggar dig så hårt, du är så rar
och rolig och snäll och sjukt underbar.

Hahaha. Många saker än ännu desamma, käraste.

---

You are
to me
because of everthing
and I am
because of you.


Klockan är mycket.