I just...Mm.

Finns där
alltid
belyst eller fördunklad.



Mycket underhållande dag idag! På min latin lektion gick jag, Athina och Ponthus ihop  och bildade ett lag som ver meningen att det skulle totalt äga alla de andra, i jakten på "Latin Elev 2007!"

Vi funderade länge på namn; först tänkte vi typ "Softish" men det tyckte jag var alldeles för lamt, isåntfall var det ju bättre med "De två inbillarna och Softish (Jag)", men då blev Athina KRÄNKT (Hon går teater förstår ni) så då slopades softish helt.

Next så funderade vi på om vi skulle följa lag 1 linje - "Bumbibjörnarna" - Och köra något gulligt och lite disney. Men sen så kom lag 2 med sitt "Hallonen", och då tänkte vi istället att vi skulle komma med något politiskt (Vi tänkte Tarja Halonen som är Finlands president...vi reflekterade inte över att det kunde vara bären) eller om det skulle vara en kombination av de båda.


Så efter mycket tänkande kläckte Athina det perfekta namnet:


"Team BambiStalin"

Och så blev det! Vi bollade lite med "MulanHitler", alternativt "NemoSaddam", men BambiStalin hade lätt bäst slagkraft.




Please say
you want to be a part of it.





Jag har sjukt mycket planer för helgen. På fredag så har jag (dööh) skola och jag slutar 15.40. 16.30 ska jag träffa tjejerna från Det Litterära Sällskapet Jupiter (Ja, vår klubb heter faktiskt så) för att sätta oss ner på ett fik och planera vilka riktlinjer som ska gälla för vår klubb.


Jag är självklart ordförande!


Sen på kvällen ska jag antingen träffa min syster fluffet Giselle och gå på bio, men eftersom hon 1) är med barn och sjukt kinkig och 2) är mitt i en flytt så är det tämligen osäkert. Plan B är isåntfall att Nanna och jag går på bio. Flickan har hoppat på the LOVE TRAIN, och har då för tillfället slutit ur sin vän (jag) ur hennes sällskapsliv som för tillfället nästan bara innefattar Han och Hans kompisar, hennes familj (inklusive hunden) och klasskompisarna. Så förhoppningsvis blir det av.


På lördag eftermiddag ska jag träffa Becca Frejd (Hurraaaay!) och sätta henne och mig på ett fik och prataaaaaaaaaa! Helst i timmar! På kvällen ska jag följa med min mamma på något julbord, vilket jag aldrig skulle tacka nej till..Mat, liksom.
På söndag har jag lovat bort mig till Giselle igen, för att hjälpa henne och hennes pojkvän Patrik att flytta. Förhoppningsvis hinner jag klämma in lite plugg då jag har ett enormt tjockis prov på konst, arkitektur och idéhistoria under Renässansen, som går av stapeln på tisdag.


Fullt, men jag klagar inte - jag är en sån som faktiskt tycker om att ha en massa att göra! Fråga mig hur glad jag var under höstlovet när  0% av min tid var uppbokad..


Jag var typ kroniskt deppresiv hela veckan.




Annars?

 
Är så rädd för att skriva det jag verkligen vill säga. Som om det, nerskrivet svart på vitt, blir mer verkligt och oundvikligt, ute i ljuset...Som om det inte längre skyddas av den blotta tankens rosafluffiga skimmer.





Tu.

Jaha?

Trögboll.


Idag så kom min allra bästa vän i hela världen och var helt hysterisk. Hon kom stapplandes emot mig med tårarna rinnande, och jag mådde illa, och förberedda mig på det allra värsta. När jag frågade vad som var fel, så kippade hon efter luft och se det som tyngde henne:

- Ivannia....(buhuuuu) livet är..(BUHUUUU)...LIKA MED X!!

Jag måste ha sett ut som universums största frågetecken. Jag försökte lugna ner henne, få henne att tänka rationellt genom att säga några plattityder om att livet är så mycket mer och bla blaaa..Det bet iallfall, och när jag lekt Doktor Phil i en halvtimme så lungande hon ner sig för att berätta historien:



Hon hade suttit på matten och tampats med ekvationer, när hon slutligen från ingenstans, kommit fram till att livet var lika med X. Detta baserade hon på slutsatsen att hon tyckte att livet bara var en jakt på att lösa ekvationen X, och att vi för alltid kommer att jaga, därför att variablerna ändras konstant, vilket ju X också gör, men eftersom svaret på frågan är X så kan ju svaret vara vadsomhelst.


Ja...Jag har nog aldrig sett min vän som filosofisk, men det där tog ändå priset!


Och det värsta är at hon faktiskt tjöt, och sen när jag frågade varför hon la sså stor vikt vid matten, som om det vore det viktigaste, så spricker hon och bölar:


- Och jag har historiaproooov imorgooooon...Jag vill fokusera på framtiden, inte historian!! BUHUUUUU!! 


Och jag...Gud, jag har ingen aning, hon tappa bort mig någonstans... 


Jag älskar henne, men inte ens jag fattade det där..! 

   




Klockan är tjugo i fyra, vårt möte är satt klockan 17, och halva styrelsen vandrar runt och har inget att göra.





Te extraño mas que nunca, y no se que hacer.



Nadina hälsar (Jag ska inte hälsa till någon, det är du som ska hälsa till mig!)

Och Linda hälsar också (Ihi!)

 

Oh, such a pretty morning.

Och jag är så läskigt glad, det bara spritter i hela kroppen och ingenting kan få ner mig nu.



Eller jo. Det.


Men nu ska jag inte tänka på det!





Så. Jag är hursomhelst mycket mycket glad idag, inte utan en speciell anledning, men jag vet inte riktigt?! Jag bara skiner.

Det känns riktigt bra.


Återkommer när något av betydelse skett.


Och min magkänsla säger att det är på väg!

Du är

1. importante para mi.



2.

Ja
Eller Nej
Fast Jo
absolut
defintivt
värt det



3.

to Me,
because of everything
and I am
because of you.

Trööööött.

Haha, Robert kallade mig för ett otroget Mongo.


Och ärligt talat så kan det väl stämma.



För övrigt så har jag delat ut kataloger i 4 h och 5 minuter. På grund av detta har jag nackspärr , ont i fötterna (då jag är plattfotad i ett par nya converse), ont i ryggen och allmänt trött.



Nu slapp jag iallafall tänka på det -där-ni-vet.


Men nu kom det ju tillbaka...


Åååååh.




Hursomhelst. Har aldrig upplevt större kaos! Galningar som bara typ försökte RYCKA ÅT sig en katalog! Ja ba NOOOOO!


Linda hälsar.

(Ihi.)



Så. Iallfall.



Hem till mamma nu.


Hör av mig sen.



 

Gåshud

Maybe this decision was a mistake.


Usch. Måste verkligen få prata av mig nu.



Como que todo lo que hago
se trata de ti.


Så sorgligt att det är precis så det är!



Måndag

Försöker komma på något passande att skriva. Men den här bloggen är så att säga offentlig, och man vet aldrig vilka som kan få för sig att ta mina ord och förvanska dom till sina egna syften. Så det känns lite svårt att säga exakt det som jag verkligen vill säga. Måste liksom hålla mig till en mening, ett uttryck för att inte...förråda mig själv.


så.





På inrådan av den blonda bomben:


Just nu är jag lite mentalt instabil.


Tyvärr.





Nu måste jag fokusera på något annat...Tänker tänker...

Bok klubben har fått en ny medlem!!


Rebecka "blonda bomben" Wall, har anslutit sig till Boksällskapet Jupiter!


Jaaaa!





Men sen...


Herregud.



Open,
you have left me
and now I see myself 
shattered 
into a million pieces.




Och jag vet, att jag är så jävla jävla dum.



Men jag är så sjukt lycklig.


 

Måla bord

Okey, nu står jag här och målar bord, och har tagit lite rast till på köpet!


Det svarta bordet blir jättefint...det blir ju typ svart. Och det lär ju bli nerklottrat så fort det återtar sin plats i ljusgården.

Men men!


Känner mig...lättad.


Som om det bekräftade vad jag vetat hela tiden.


Du kan helt enkelt inte kontrollera dig själv, eller hur?





Torn
between the obvious
and what my eyes
want to see.


Återkommer med en färg rapport.

Fredag, och allt som kunde gå fel gick fel

Hur stor är chansen? Allt idag har verkligen gått åt helvete...Och tack Jennifer, för att du är så otroligt gullig och universums bästa elevrådsordförande, och tack Robert, för att du trots dina sjuka små infall är den grymmaste assistenten man kan ha <3

Och

Du
är så underbar
Att du alltid vet
precis vad du ska säga

Tack.






Jag är nog bara glad att veckan är slut, om jag ska vara ärlig. Visst har det varit roligt och lärorikt, men det har nog varit för lite sömn, mat, och hederlig lung och ro.


(Gud jag är så hungrig)


Och sen att jag har blivit så besviken på alla...Usch.


Jag är iallafall fullt upptagen med att sålla bort de vänner man kan klara sig utan.




Men en ljuspunkt finns iallafall!

Min mamma, kära underbara Mamma, fick ett ryck igår och köpte mig ett par splitter nya vita converse!

Tack Mamma! Te amo Mamita linda!




Imorgon är det Öppet hus...Yeeeej. Det blir inte så mycket till sovmorgon - Klockan tio ska jag vara på De Geer för att sätta upp Elevrådets grejer..

Kul, såklart, men....Åååååååh.



Och jag har fortfarande inte målat bordet! Nadina messa mig vid ett och meddelade att hon inte kan hjälpa till med att måla eftersom hon inte är i skolan (sa ju att allt som kan gå fel har gått fel!).


Men Pawlik ska hjälpa mig till en början, sen ska raraste Alexander komma tillbaka till skolan efter att han tränat för att hålla mig sällskap.


Det ska i allafall bli mycket trivsamt! Som Alex sa: "Du behöver hjälp för att klara dig ur din för tidiga 40-års kris."


Så sant, så sant.



I hope I'm wrong, but if the word is true,


then you girl are
a fakelifakelifake.com




Och det är allt jag har att säga om det.

Ska hoppa på Alexs teori, att bara släppa saker och ting.


För att inte slösa energi.

Sur.igen.

Du,
ska vara mycket försiktig
hädanefter
jag hör allt
och du spelar ett spel
du kommer att förlora.


GUMMAN.

Tack gud för en bra bok.

Igår, min kära vänner, var en lååång dag. Från klockan fem till lite dryga åtta satt jag och några ur elevrådsstyrelsen KVAR i skolan, för att försöka förhandla fram billga hoodisar/zipjackor/mjukisbyxor med De Geers logga på (Säger ju att De Geer är den bästa. SUCKERS!)


Så hursomhelst så ska vi överlägga de nämsta dagarna, och välja ut det företag vi tycker passar oss bäst..Jag har iallafall min kandidat färdig!


Det är verkligen sjukligt kul att vara med i elevrådet..!


Jag var såklart as hungrig efter mötet (inte ens jag kan gå en hel dag utan mat..eller jo kanske, men igår var inte en sån dag) men det blev ändå inte att jag åt mitt första mål mat förrän, hör och häpna, klockan 00.00 .
Detta på grund av att jag hade lite att ordna


och jag vet inte om du läser detta, men hoppas du förstått att jag inte vill dig illa...Bryr mig verkligen om dig..SNORUNGE!


Och min Bok-klubb fortsätter att växa fram. Vi är ännu bara 5 medlemmar, men vi har kommit på en logga och ett namn, så nu ska vi bara strukturera oss lite och marknadsföra, så vips är vi en färdig klubb!


Ljuvligt.



Idag har jag nog inget särskilt för mig? inget plugg, ingenting, utan ska nog bara spendera dagen med att läsa ut boken jag fick låna av Josephine..


Vilket fenomen, 4 personer som läser ut EXAKT samma exemplar av samma bok inom loppet av en vecka...


Imorgon så ska vi dela ut katalogerna som det blev ett sånt jävla liv om..Ni som missat det; De Geer får gratis kataloger, som enda skola i Norrköping.


Tack vare oss i Elevrådet. Och nu är det ett sånt jäkla liv, eftersom resterande skolor tror att vi fått fram dom med oschyssta metoder. Vilket vi inte har. Såklart.


Inga dirty confessions här inte! 


Egentligen kan man säga att det mest var tur att det blev som det blev, det hade kunnat hända vilken skola somhelst, men nu blev det De Geer, och eftersom det är just De Geer så...Synd att de andra skolorna inte kan acceptera detta!


Men självklart är jag jävligt stolt över det! 


Det kan dom ju inte ta ifrån mig.




Men som sagt, katalogutdelning imorgon, mellan 12-13, sedan ska det bli att måla bord med Nadina, vi ska måla det svarta bordet (KORS I TAKET) svart.


Vi försökte få till rosa, men det fick vi inte. Fan. Men det ska bli kul ändå!


Och Nadina, kommer du i närheten av mig med rollern, I SHALL KILL YOU!



Och en sista grej: Jag kom pinsamt nog precis på att vi har engelska efter svenskan varje torsdag.


Och jag som helt seriöst trott hela terminen att vi har lunch direkt efter svenskan...


Ooops.




Det var när det kändes så nära
som jag kom på
att du tillför mig något.

Njäää.

Kort dag idag...Skönt. Började elva och slutade nu klockan två, så onsdagar är super.


På historian har vi kollat på actionfilmen "300", ni vet den där med alla som slåss och dör, men alla har underbara magrutor?


Den.



Så det var ju kul, absolut.



Men ååååååh....

känner mig som världens enormaste bitch, men det är ju du också!


Nae, det där måste jag ta tag i.


Åtmistone så att jag slipper må dåligt över det..


över dig.





Dagens bästa och enda ljuspunkt är att jag, Steffie, Jonna, Josephine och Veronica ska starta bokklubb!!

Hur genialiskt är inte det? Plus att vi får bidrag av skolan för att vi ens har en klubb!


Tänk er själva, få betalt för att sitta ett par timmar var 2:a vecka, mysa ihop med vänner och prata...om böcker.


Ljuvligt!!


Någon som har ett bra namn? För ärligt talat så tänkte vi ta något som inte lät fullt så nördigt..En bok klubb är ju nördig så att det räcker och blir över, liksom.


Förslag tages tacksamt emot!




Att behöva dölja detta
från dig
tär på mig
men jag tror verkligen
att det är mit bästa alternativ
för oss
just nu.

Nej men

alltså ärligt talat!!!!


Jag är så jävla arg!!


och ledsen.


Guuuud, vrid tillbaka klockan ett par varv, snälla snälla.



typ ett halvår eller så.



Så att jag kan välja att stanna hemma istället.

Fanihelvetesjävlajävlaskit.

Jävla du.


Jävla jag.


Fy fan fy fan fy fan.



Vill bara lägga mig ner och sova bort hela dagen.

Men.



Haha, sitter här med Lara och Alexandra och ugglar. Tydligen dinns det en grabb som stöter på Alexandra, men han är så sjuk att han har bilder på sin....


Ja.


Fast den kan ha varit en plastvariant så att säga.


Men det såg inte så ut iallafall!!


Latino69 på playahead, haha, snälla se efter!





sömn-lös
hopp-lös
du-lös.


Snälla, håll inte på.




Jag har tandläkare 14.20! Dom kommer bara att kika i munnen och se att allt är okey (tog ju bort min tandställning i somras, som vi minns), men jag tycker ändå att det är en utmärkt anledning att missa både halva kulturhistorian och hela engelskan (Yeeeeej.)


Hursomhelst så får pappa komma och hämta mig. Jag skulle kunna åka spårvagn, jag har en fejk-sms biljett i mobilen, men jag vågar inte....Men jag tänker inte betala för att åka en lite bit bara.


Så jag kanske plankar istället!




Och snart, snaaaaaart är Veronica klar med Josefines bok, så snart, snaaaaart har jag del 2 av böckerna av Stephanie Meyers, den om tjejen som blir sjukt kär i en vampyr som blir lika sjukt kär tillbaka men dom kan inte kyssa varandra eller knappt röra varandra överhuvudtaget för att det är jättefarligt trots att han är sjuuuuukt snygg....Åååååh, vill läsa nu nu nu!


Och jag vet att boken låter as kass, men kolla här: Josefine och jag är så långt bort från romantiker vi kan komma. Så fort vi får en komplimang av en kille (Vilket ju faktiskt händer JÄMT, JANI SOM FAN) så tittar vi lite drygt på han och säger "Skärp dig för fan."


Vet inte riktigt vad dett beror på? Kanske kan bero på min brokiga historia (mycket kan ändras under ett år), och alla killar är antingen dumma i huvudet, för romantiska, inte romantiska nog, dryga, fyllekajor, ointressanta, självutnämt förbjudna...Listan goes on and on.


Hursomhelst, eftersom ingen av oss är romantíker så kan man inte bli annat än förvånade när vi läser böckerna! Gud, jag blev helt blödig och den var bara så jävla underbar! Inget slisk, inget larv, utan bara så äkta.


Ååååh så bra.


Så, läs: "Om jag kunde drömma" och "När jag hör din röst"


Så värt det, jag lovar!






Jag hatar
hur jag blivit
allt jag sa att jag inte ville bli
Hur du 
med Mina dåliga sidor
dragit fram Dina bästa
och får mig att inse
att jag inte kan få både och.

Skolan!

Jag har haft italienska prov.


Det gick nog bra, men det tog ganska lång tid för mig att göra det...För att vara jag i allafall.


Men det blir troligtvis ett MVG.


Kul.


Och jag fick tillbaka mitt geografiprov igår. Mot alla odds knep jag ett MVG.


Mycket kul.


Men ingenting är förhelvete värt om det ska vara såhär!!



Blääää...Fuck fis dag.


När ditt hjärta väger
mellan det du vill, men inte får ta
och det du alltid vetat
var rätt
så kommer du
att ligga sömnlös
precis som jag.


Jag vet att jag sa

att min blogg tagit helgledigt.


Men nu sitter jag här...men det var inget viktigt.


Skulle bara säga hej :)



Not that far away
but sadly
not even close.

New day.

And with just
a flick of your wand
my head is no longer mine.



Pluggade till 4 imorse. Herregud, vad man gör för dom där satans betygen.


Så mycket sömn blev det inte inatt heller.

Men provet gick nog bra, jag kom 10 minuter försent men var färdig med 20 minuter kvar av provtiden. Men icke desto mindre skrev jag massor. Blir det inte MVG blir jag gravt as ledsen!


Hursomhelst, står här i skolbiblioteket och ska strax låna två böcker som verkar vara av den typen att de kommer att förgylla mig helg.

Det blir super!


Är mycket gladare idag, kan ha med at göra att ja fick ur mig det mesta igår (oh kära penna, vad skulle jag göra utan dig) och att dagen har varit ganska fnissig hittills.

Och snart blir det nog att gå hem, men är inte så säker på om jag ska vänta in Alex eller ej, för jag har en känsla av att det är min tur att följa honom till vart han nu än ska.


Men jag oooorkar inteeeeee.





I helgen blir det nog inte så mycket gjjort, Arantxa fyller förvisso år imorgon, så det blir väl middag med hennes familj, och ikväll var det visst klassfest i någon lokal. Och jag tycker jättemycket om min klass, dom är väldigt mysiga, till och med Felix med sina läbbiga dreads och Kim med sina allmänna drygheter..Men jag tror inte jag vill gå.



Dumt av mig kanske, men jag har sovit så dåligt under en längre tid nu, och jag vill bara sitta ner och njuta av att jag har två dagar av absolut intighet framför mig.


Fast jag lova pappa att jag skulle diska direkt när jag kom hem.


Åååååååh...! 




Hursomhelst, min blogg tar ledigt nu i helgen, så ta hand om er alla så hörs vi på måndag.




I  have done my best to get
1000 steps ahead
but you were faster than I thought.


Puss.

istället sitter jag här och ältar saker som mår bäst av att aldrig nå ytan.



Ni som bara vill läsa novellen och skiter i historien om hur jag skrev den kan scrolla neråt nu.


Har något kul åt er bloggläsare! För ett par dagar sedan satt jag som vanligt i min säng och glodde i taket och försökte rådslå med gud så at jag kanske kanske möjligtvis kunde få lite sömn i natt? John Blund har tagit sjukledigt förstår ni, och vikarien är en alkoholiserad hustrumisshandlare i rullstol med puckelrygg och sombrero. 

 Men så plötsligt formades en mening i min hjärna. Och såna meningar brukar jag oftast följa upp med lite kludder i mitt block, kanske en och annan dikt, men nu kände jag att det rätta svaret på denna natts sömnproblem vore att babbla mig själv till söms!
Så halvt om halvt medvetslös tog jag en penna och skrev.


Sedan somnade jag.


Fann mina anteckningar igen efter 3-4 dagar, och med mycket förvåning läste jag igenom detta som inte alls verkade vara skrivet av mig, då jag överhuvudtaget inte ens mindes att detta nedtecknas.

Och detta mina vänner blev resultatet, en mini novell med konstiga tankar som jag svär på att jag aldrig skulle formulera i vaket tillstånd!


Ner hit. Och den är inte så lång, jag svär!




"Hon förstår inte riktigt hur hon hamnat där. Eller jo, det var ju hennes säng, såklart hon vet, men hon förstår inte hur hon hamnat där, just där. I livet liksom.
Klockan är egentligen alldeles för mycket för att tänka såhär. Hon borde ha sovit, men hennes vilja att få lite sömn övermannades av den tomhet hon kände, den tomhet som till slut fick henne att tända lyset.



Det var kallt i rummet. Redan vinter. Förra året hade hon skrattat gott åt alla de som optimistiskt plockat fram skidor och pulkor, och nu var det alla dom som skrattade åt henne när hon gick och svor i sin höstjacka och sommarskor.
Hon kröp ihop, drog upp knäna upp till hakan och började analysera obehaget. För det är så man klarar sig igenom alla kriser (kris vid 17-års ålder, hur skrattretande är inte det) - genom ihärdig analys och navelskådande.
För det var fan inte skolan som störde henne; om hennes föräldrar hade den ringaste aning om hennes frånvaro skulle de få en chock och dö och dra henne med sig. Men vad.


Hon tvinnade en lock av sitt mörka hår. Som hon önskade att det var han som gjorde det åt henne.




Hon hade läst en intressant sak för inte så länge sedan; om en teori inom kvantmekaniken - "Schrödingers katt".
Teorin gick ut på att Schrödinger ansåg att man aldrig kan veta hur saker och ting är om man inte tittar, förrän man försöker se efter, att man inte ska utgå ifrån att saker och ting bara "är".  Till exempel, i teorin med katten: Man släpper ut en giftig gas (eller inte släpper ut den) i en låda där katten finns - helt igenseglad och utan kikhål. Du som observatör kan omöjligt veta om katten är död eller ej, såvida du inte ser efter. Och även om du inte ens släppte ut en gas så kan katten likväl vara död iallafall. Det kan till och med vara så att katten inte vare sig är levande eller död, kanske snarare båda två samtidigt, det vet du inte säkert tills du öppnar lådan. Det är ju själva observationen vi gör av situationen som framkallar valet som avgör kattens öde. Det var ditt val att öppna lådan som dödade katten - om du inte öppnat den så hade du inte varirt medveten om att den var död, och det är när verkligheten tränger sig på som saker och ting faktiskt blir. Eller som man brukar säga: Curiosity killed the cat.


Ungefär som att tänka att så länge du inte ser det så finns det inte.


Hursomhelst hade hon funnit tanken mycket kittlande, att vara låst vid att göra ett val genom att observera, men att vara tvungen att observera för att kunna råda över omständigheterna. För hur kan något så komplicerat vara så ineffektivt? Fast är vi kanske alla som Schrödingers katter - dömda att att leva med livet i någon annans händer, någon som av ren nyfikenhet gästar vår tillvaro.


För vad hade hänt om hon valt att inte hälsa den kvällen? Valt att inte ens komma? Hur kunde hennes framtid ha legat hos en vän som vägrade acceptera ett nej?
Hade hon ändå hamnat på det kalla kakelgolvet? Hade hon ändå kraftlöst ropat på hjälp för att hon var för öm för att kunna sitta upp? Hur kunde en person tillåtas bli hennes obervatör, som la sig i och beseglade hennes öde som ensam, deprimerad, utnyttjad och nedbruten?


Hur hade hon hamnat där?

Ärligt talat så kunde Schrödinger stoppa upp sina jävla katter; för vad hjälpte det henne att få bekräftat att hennes liv var ett skådespel hon inte var inbjuden i?
Hon var inte ens med i produktionsteamet. Inte ens en waterboy.

Hon var väl den som städade upp efter dagens tagningar när alla gått hem.


Klockan tickar på väggen. Hon tittar upp i taket och önskar att saker vore annorlunda.



Hon kan inte sova. Inte så konstigt. Hon håller hårt i pennan mot pappret. Cirklar.


Det var allt. Cirklar.


Hon vet så lite. Vart ska hon ta vägen sen, efter studenten? Varför är han inte densamme längre? När skulle hon slippa undra och istället veta? Hon tänker på alla de gånger som hon har gått igenom något, de gånger hon tänkt tillbaka på sitt yngre jag som inte hade en aning, och önskat att hon kunnat gå tillbaka och viska i hennes öra att hon måste vara beredd. Tänk ifall hon om ett halvår satt och tänkte samma sak om denna version av Henne - liggandes i sängen med blicken naglad fast i det där hålet i taket som såg ut som en spindel om man kisade lite. Skulle hon önska att hon åkt tillbaka till just detta ögonblick, ta tag i henne och säga snälla, var försiktig, slappna inte av, var beredd?


Ville hon ens veta?


Herregud, hon är ju så sjukt jävla lost! Hennes tankar irrar bort sig i hennes labyrinter, och hur stupid är inte det att ha en inbyggd labyrint om ma inte ens kan vägen ut? Om hennes tankar hade varit en cykel så skulle den vara baxad och slängd i ett dike för länge sen, eller nej förresten, strömmen, utan hjul och med vänster handbroms pajad. Och så låter det konstigt när man trampar.



Åh. Sömn är en man som inte vill ligga med mig.





Timmarna gick. Hon tänkte inte på något särskilt längre; då och då dök det upp en tanke som hotade att ruska om henne, men då gick hon lös på dom med sin mentala AK7:a -  Skolan PANG, Puckot PANG, Morgondagen PANG, Att hon bara hade 40 spänn kvar av studiebidraget fast det var 2 veckor tills nästa PANG!!


Att hon ens orkade älta, ärligt talat. (Snälla gud , låt mig sluta älta, om han bara kommer till mig och säger att han älskar mig och bara mig så kommer allt antagligen lösa sig självt, och jag kommer att vara lyckligt, jättelycklig, lyckligast i hela världen jag svär, snälla gud låt mig slippa det eviga ältande när jag bara vill sova.)


Allt detta rörde sig i hennes sinne, medans dagsljuset kröp närmare och hon ännu inte somnat.


Men till slut känner den välbekanta tyngden bakom ögonlocket. Äntligen, tänker hon.


Och medans hon sömndrucket sträcker sig efter den förbannade mobilen med sin väckarklocka som nu inte skulle få ringa denna morgon, samtidigt som hon vänder sig, drar täcket över huvudet och bereder sig på att sova bort ännu en dag, säger hon mumlandes:


Curiosity killed my sleep.


Fuck Schröding.


Vissa människor.

Jag måste säga att efter att ha snokat runt lite på kompisars kompisars bloggar så sitter ajg här och mår faktiskt lite bättre.


Vissa av er verkar ha väldigt roliga liv, vilket ju är precis vad ni ska ha!


Jag vet inte, blir bara glad av att läsa om andra som faktiskt har kul och inte bara klagar hela tiden.


Som jag.


Ååååååh.



Det har jag också tänkt på, man måste ju bli fruktansvärt nedslagen av att läsa min blogg!! Jag menar, jag är ju typ deppressiv av naturen, men ändå, att andra läser om mina problem och blir också dävna..


Så ska det ju inte vara!!


Så för att klargöra en sak:

Jag har ett väldigt roligt liv. Jag har massvis kompisar, och några få nära vänner, men icke desto mindre så skulle jag inte klara mig utan något av det! Varje dag har jag MINST ett gapskratt, oavsett humör, varje dag träffar jag på folk i den här skolan som helt ärligt tar på sig uppgiften att se till att få mig att le (vilket inte är så svårt, ni som har träffat mig vet nog om att det inte krävs så mycket), jag har en varm och underbart härlig och enorm familj, men syskonbarn och storasystrar som tjafsar om allt och mammor som ojjar sig och svågrar som hela tiden påstår att de har sett en packad. (Mats, jag tittar på dig. )


Jag har helt enkelt ett mycket bekvämt liv, med allt jag någonsin skulle kunna behöva, och okey, det är inte prefekt, men det är iallafall mitt.


Jag tror fler än jag behöver påminna sig själva om att det vi har verkligen är fantastisk - den fria luften vi andas, personer som berikar och nyanserar våra liv, förmågan att kunna njuta av saker vi tycker om, som musik, kärlek och MAT! Om vi kundevara tacksam även över våra dåliga dagar, för det är iallafall EN dag i våra liv.


Så bara för att klargöra: 


Jag är inte olycklig, otacksam eller pessimistisk, vilket man kan tro av att läsa min blogg.


Jag har bara lätt att bli vemodig. Något genetiskt kanske.


Men jag har verkligen förbannat min skapare 100 ggr, önskat livet ur mig själv som vem som helst, men jag ahr aldrig glömt av vilken anledning jag är satt på jorden. Och trots alla sorger och fall i mitt liv så kan ni lita på att jag älskar varje sekund. 


Jag lever ju.


Eller hur?

Du får mig att känna mig så misslyckad.

17 dagar, Cecilia!



Igår var en mycket onödig dag, har jag kommit fram till. Jag seglade runt i ett sömnigt töcken, förvirrad och förbannad de stunder jag vaknade till.


Men nu är jag vaken.




Och jag är så sjukt förbannad.


Allt du gör slår tillbaka på dig själv, och jag distanserar mig mer och mer från dig, för ärligt talat så orkar jag inte med dig längre. Det klart jag fortfarande vill, jag har nog aldrig slutat vilja, men ärligt talat så är du alldeles för mycket trubbel för att jag ska bemöda mig.


Du slösar min tid, och min självrespekt och integritet är större än min vilja att vara dig till lags.





På lördag fyller Arantxa 16! Ett halvår efter alla andra, kanske ska tilläggas, men icke desto mindre så är det något att fira med jubel och brak!


Det blir middag hemma hos henne med hennes familj, för som hon så vänligt uttryckte det så är jag nog en liten liten del av hennes familj.  :)



11 långa år med dig, Arantxa! Och aldrig har det blivit tråkigt, aldrig har jag gjort annat än att skratta med dig, åt dig, och åt mig själv! Som jag värdesätter din vänskap, du har funnits med mig genom allt när ingen annan pallade, lyssnat och tröstat och fått mig att gapskratta oavsett humör...Du har sett mina uppgång och mina fall, fångat mig när det bara blir för mycket. Det är verkligen som dom säger: Una amiga verdadera se encuentra en las buenas y en las malas. En äkta vän, det är du. ♥





Och sen?




Precis så fantastisk som jag anat.


min förvirring finns att läsa i ditt ansikte.

Att inte veta ut eller in, är något jag inte är van vid
men tack vare dig
börjar jag förstå
att jag nog inte är det du söker.

Lycka är

att få sluta tidigare.



Nu ska jag gå hem, sova och äta något och möjligtvis läsa en bok.


Vadsomhelst för att slippa det här!




Vi människor är vandrande konflikter, inbördeskrig på två ben...Och att alltid tvivla på sig själv, ifrågasätta sitt eget omdöme, är inte något jag är van vid.


Förlåt mig, men det är inte värt allt det här.


Jag vill ha det, med det ska inte få ta över mig.




Men det värsta med hela den här situationen är att jag är trött, hungrig, ledsen, förvirrad OCH UTAN CIGG!

Jag fick en av Ibbe förut, och då var min lycka gjord för idag, men så kom jag på att jag inte har någon tändare.



Sömn är en man som inte vill ligga med mig.

Håll med mig om...

att Zac Efron knappast är något att hoppa och skutta för.



Jag är så sjukt hungrig.

Och trött.


Och du, jag har tänkt, och jag vill inte vara med mer.


Sarah och jag har suttit och skrattat åt absolut ingenting i en halvtimme nu, eller kanske åt något, jag vet inte? Typ åt att jag rappar och tror att jag är Lil' wayne medans Sarah dansar och tror att hon är med i Pussycat!


Och att Sarah är dansar porrigt och har slöja och baggykläder gör det ännu roligare!



Men ärligt talat jag är verkligen helt slut, och jag har lektion snart och jag orkar inte spekulera i vad vi ska göra på lektionen, för det får mig bara att önska mig själv medvetslös.



Du vrider mitt huvud, professionell vridare är du, och på många sätt önskar jag att jag hade agerat annorlunda.


Hur annorlunda vore inte sakerna då?


Eller hade det blivit såhär iallafall?

Nu tänker jag för mycket igen





Det slår
       slår
               slår mig
oroande ofta:


Ingen idé
det är ingen idé.

nej.




I've got this feeling,
that all of my resistance
never will be distance enough.


Yatzy!

Sitter hemma hos sis' Marcela, och har blivit biten av speldjävulen.


Vi spelade 2 parti yatzy och ett parti Alfapet, 50 kr på ena och 50 kr på andra.


Alfapet: går ut på att man ska kunna en massa ord och och få massa poäng. Eftersom det spelet baseras helt på skills så vann jag de 50kr som låg i potten.


Ivannia: + 50

Yatzy: går ut på att man helt sonika ska kasta en massa tärningar och bilda lite kombinationer i utbyte mot poäng. Eftersom det är totalt tur-baserat, ledde till att jag självklart loosa,


Marcela: + 50

Alltså slutade det med att det liksom blev +- 0 ; ingen förlora pengar, men ingen vann ju heller.


Den som säger "otur i spel, tur i kärlek", lär få ett gapskratt av mig.



Annars så vaknade jag relativt tidigt av att sms-lampans frenesi blinkade ihjäl mitt öga, och fann att jag fått mess från en morgonpigg Cecilia Dougaaaaan, som löd följande:

"Jag är på akuten. Ring inte."

Jag vaknade med ett ryck och blev spyfärdig av nervositet, men med min vanliga kyla så skickade jag iväg ett lungt sms som undrade om hon mådde bra, och ifall hon snälla kunde bekräfta detta då jag vägrade röra upp himel och jord om det inte var så allvarligt. Även om jag anade det värsta.



För Cecilia var gravt svin-packad igår, ni som undrar.


Och under det inflytandet händer ju lite vadsomhelst.


Men mina farhågor blev inte besannade som tur var - hon mådde bra, men var lite mörbultad efter nattens eskapader.


Bra.


Så jag somnade om!




Imorgon kommer ovannämnda Cecilia att gästa mig - det blir nog lite söndagsmys som brukar bli när jag och Cissi umgås, med musik och mycket prat, mest om boys somm pippar våra huvuden.

Det ska bli kuligt :)




Heart vs. Head


Your finger's in my cookie jar.

Lunch

The truth has been there all along, you're the one that just can't seem to connect the dots.



Idag är det fredag, och jag är så sjukt lycklig, för den här veckan har verkligen varit mer än jag klarar av...För lite sömn, för lite mat, för mycket tänkande och för mycket av allt sånt som aldrig är bra i större doser.


Får jag inte cigg snart så sprängs jag.



Hursomhelst, tog sovmorgon imorse, för jag orkade inte gå på engelskan, även om tanten såklart dyrkar mig (tar mig alltid åt sidan på lektionerna för att ge mig komplimanger för min klädstil och frågar vad hon som är bäst att ha på sig till klänning: strumbyxor eller tights? Och är det inte lite puerilt att ha benvärmare? Och vilka skor ska man ha till?) så jag vaknade inte förrän vid 10, men jag snoozade i typ en halvtimme, så jag kom försent till geografilektionen där jag hade redovisning.


Jag är mästarinnan av improvisering, men efter attt ha sovit i 4h, inte ätit på 20h och inte kollat igenom det jag ska redovisa...Det klarar inte ens jag.


Så det gick som det gick?

Jag såg glad ut iallafall!





Och Katty Castillo, årets räddare, Gud vet jag skulle göra utan dig! 


I helgen ska jag nog inte göra något särskilt? Eller jo, pappa skulle ju ha pokerkväll med "grabbarna", så när jag kommer hem blir det väl att städa så att han slipper göra det imorgon....Plus att han klagade på mig att jag inte hade lyft ett finger på hela veckan (vilket jag i ärlighetens namn faktiskt inte hade gjort), men jag har ju varit så sjukt trött...Så jag fick dåligt samvete, trots att han faktiskt inte gjort ett dyft heller!


Och jag orkar egentligen inte nu heller...


Men med lite musik och ett glas cola går allt fort.


Hursomhelst så fördriver jag nog lördagskvällen hos syrran och de hysteriska barnen (nu springer BÅDA omkring och ramlar, den ena på sin lilla tjockisrumpa, den andra på sitt fetto-huvud.), vill minnas att hon lovade ett monopol parti med RIKTIGA pengar, och all the pizza I can eat.



Såvida inte annat kommer upp.


Men gör det det så föredrar jag nog monopolet ändå!




( ♥  You catch on like a bon fire. )

Studion

Did I say it out loud?






Just trying to keep the truth from slipping
my lips are sealed
as my heart keeps pounding.

Nu är det officiellt


My new favourite thing to do
is wasting my time on a bum like you.



Hemma hos Nanna, och jag börjar om en halvtimme.


Vi åt en fettdrypande lunch i form av pizza (lustigt hur det kan verka så lockande tills man käkat upp hälften och helt plötsligt tycker att det är det vidrigaste man ätit) och gullat lite med hunden.


Lika bra, Nanna har tjatat om den där hunden i 15 år, men medges att den är ganska söt.


Hursomhelst så är jag inte på humör för någonting, tankarna bara snurrar runt i huvudet och jag undrar hur fan jag hamnade här?


Erase and rewind.


Och alla mina horoskop babblar på, och ärligt talat så har dom rätt allihop, men det känns så jävla pissigt att jag inte har kontroll längre; den här situationen got way out of hand och jag kan bara hjälplöst se på medan bollen bara snurrar sig större och större..


Och det enda jag kan göra är go with the flow...Men hur bra och konstruktivt känns det?





Every single worn out lie, is shiny and new

I never met a sweeter liar.





Jag har slutat :)

What happens if I push you away?






Idag var en ganska soft dag, om man bortser från den förbannade snön (DIE SNOW DIE) så var det helt okey. Nanna var på väg att köra mig och henne ut till Vrinnevi, då hon tydligen missat att Kungsgårds Gymnasiet ligger i stan och inte ute i skogen...Med alla älgar och bävrar.

Vi skulle gå på föreläsning förstår ni - det var handikapp dag, och trots att namnet antydde det så handlade det inte om att ma skulle välja ut en person som skulle gå och vara handikappad hela dagen (Nanna har min röst, jag vet vem som får Cissis).
Dock så hade ryktet nått mig att det skulle bli rullstolsrace, och sure thing; Shan Shan och Moa var de lyckliga två plus tvillingarna (Gud vad dom är söta).


Sen så visade dom en VIDRIG film, vill inte berätta vad som var så äckligt.. men jag skulle faktiskt ha gått på lunch efteråt, men ett lätt illamående lägrade sig och den har ännu inte släppt.


Blääää.


Och nu ska jag hem, glad över att dagen är över....Plus att jag har pappas grå kofta på mig och måste lämna tillbaka stöldgodset innan han upptäcker dådet.





Vet inte om det fattas för att det bara gör det, eller om det fattas för att jag har bestämt att det ska det.

Horoskop Onsdag





You may be tempted to set your feelings aside and look at your life solely from the viewpoint of possible change. Your first reaction is to hold on to what you already have without taking unnecessary risk. Be careful, though, about separating yourself from your own emotions. Listen to what your heart says, even if it doesn't make sense to you yet.





?

YEEEJ!

Sara har utmanat mig :) Trots att hon har noll koll vad regeatton gäller så blir jag smickrad!


(Behöver ju inte nämna att jag bad dig utmana mig, men jaja.)


Okey, so here it goes!



7 sanningar om mig själv:


1. I min familj ses jag som den sura av oss
, hon den allvarliga som alltid är så sjukt lättstött, tjurskallen helt enkelt - negativ, vresig, och allmänt bara sur och gnällig. Detta är något jag alltid tyckt varit väldigt konstigt eftersom jag är, för att citera underbara Jennifer Benckert, "Den mest positiva människan hon vet." Det är lustigt hur människor kan uppfattas så olika! Men i rättvisans namn så kan jag ju säga att min familj inte är helt ute och cyklar - visst har jag också mina stunder - men överlag är jag en glad och skrattig person. 


2. När jag var 12 så var jag GALEN i sci-fi filmen "The Matrix". Hela sommarlovet mellan 6:an och 7:an kollade jag på Matrix två gånger om dagen, 1 gång på morgonen och två innan jag gick och la mig. Jag kunde VARENDA replik i den 2½ h långa filmen, plus att jag var sjukt kär i Keanu Reeves som spelade huvudrollen. Jag hade ett litet fotoalbum där jag klistrade in allt som hade med Matrix och Keanu att göra - allt från reklamblad till sidor ur skvallertidningar. Jag hade nog också velat rama in bio-biljetterna till när jag gick på 2:an och 3:an, men då sa min mamma stopp eftersom hon tyckte det höll på att gå överstyr...
Men överlag så har jag en tendens att bli "besatt" av saker och ting (INTE AV MÄNNISKOR, så sluta smickra dig själv), min mamma har berättat att när jag var 3-4 år så vägrade jag göra något alls om inte jag fick se Robin Hood det första gjorde. Så under 2 år var mina föräldrar och syskon tvugna att se den där filmen....Vilket kan förklara att den mystiskt "gick sönder". För övrigt anser jag att Disney-filmer är konstverk, och "Ringaren i Notredame" är lätt bäst av alla.


3.  Jag sjunger konstant. När jag var liten så kunde jag låsa in mig in skåp för att sjunga ensam, och min familj hittade aldrig mig förrän dom lyckats lokalisera det pipiga ljudet som lär misstänkt lik "My heart will go on", alternativt "gläns över sjö och strand". När jag gick i 5:an sjöng jag solo på sommaravslutningen och rörde min lärare till tårar (inte utan lite stolthet, men okey). Men det var det ingen i min familj som hörde, för alla var på min storasysters avslutning eftersom hon också sjöng solo..Men jaja. 
Jag har gått till en sångpedagog, men det var inte alls så kul som jag trodde, trots det så fortsatte jag att gå tills jag kände att jag ändå inte ville bli något professionellt. Och vem har sagt att jag är bra nog förresten? Hm. Men om ni vill höra mig sjunga, haffa mig någon gång när jag är riktigt riktigt trött - jag har för vana att börja sjunga när jag typ halvsover...


4. Jag vill bli konsthistoriker. Jag vet, det låter dammigt och tjockis tråkigt, men min högsta dröm är att plugga konst och arkitektur i Italien, och sen bli chef för Vatikanmuseet i Rom. Tyvärr är det bara kardinaler som har den möjligheten, och trots att jag är religiös så är jag nog lite för bekväm för att kunna bli något inom kyrkan. Men det finns verkligen inte mycket som slår känslan av att stå framför ett konstverk - rysningarna i kroppen, och insikten om att denna skönhet är skapat av människan. Man får verkligen perspektiv på all kraft vi besitter i världen, inte bara konstnärligt, och tanken på allt vi skulle kunna skapa om vi bara visste vad vi skulle göra av allt...


5.  Jag är sjukt petig. Och inte bara vad det gäller småsaker, typ stavning, grammatik, bokrader etc. utan också i mitt val av kille. Jag vet att det låte larvigt; ingen är perfekt liksom, men jag kan inte hjälpa det...För att en kille ska lyckas fånga mitt intresse så måste han vara i det närmaste perfekt. Han ska vara charmig, glad, rolig, intelligent, målmedveten, ha någon talang av något slag, stark och klok, ödmjuk och samtidigt proppfull med självförtroende, snäll, omtänksam....och så fortsätter listan. Min bästa kompis brukar säga att ifall jag inte sänker mina krav så kommer det att sluta med att jag är 70 bast och ensam med 15 katter, och det ligger väl något i det...Men varför sänka mina krav? Varför nöja sig med det näst bästa? Hursomhelst, om du finns därute, hör gärna av dig :) 


6. Vissa nätter när jag har tråkigt slötittar jag på porr. På kabel-tv:n alltså. Det är sällan jag tycker om det, prova aldrig förresten, men det är mest för att det är ganska kul att titta på något som är så förstorat! Svårt att tro att sex är så? Eller alltså, jag vet ju hur det går till, men just så...porrigt? Jaja, jag vet inte, hursomhelst så gör jag det ibland, men alltid när hon är typ 3 på natten och alla andra kanaler sagt god natt.



7. Jag skriver sjukt mycket. Fast ja, det har ni väl förstått, men jag menade mer papper och penna. Det blir oftast inte något vettigt, åtminstone inte för andra än mig. För det mesta så kluddrar jag mest, men vad jag kluddrar säger mycket om mitt sinnestillstånd och vad jag befinner mig i för situation just då (och lita på att jag befinner mig i NÅGON situation, mitt liv är sällan stillsamt och konfliktfritt). Jag har nästan gjort det till konst, ibland kluddrar jag så att jag fyller hela pappret, alltid så att det ser ut som ett ordnat kaos -  en mening bryts att mitt i för att ge plats åt en annan -, men kaoset är ju faktiskt min vän, eftersom jag íngen är gladare än jag när jag får plocka isär allt bit för bit.Jag är väldigt glad i att analysera! 
 Jag har minst 15 olika block som jag skrivit slut på genom åren, och jag sparar alla och bläddrar igenom dom då och då. Jag vet inte varför jag gör det riktigt, inte för att det är kul kanske, utan för att det ger mig en känsla av kontroll, att jag vet exakt hur jag känner och varför...Men det är ganska gulligt att läsa vilka kärleksproblem man hade när man var 10!




Så! Det var allt! Nu undrar jag om jag ska utmana någon kanske? Någon som känner sig manade? Sätt igång bara!

Hetare grabb får du leta efter;

Lystring alla killar som läser denna blogg:


Om ni vill kunna dansa dansens motsvarighet till förspel, Reggeaton, SE OCH LÄR av denna grabb:






http://www.youtube.com/watch?v=1YTOmZxgIQo

Aaaaaah.

Shan Shan hänger på mig and it huuuuurts.



Annars?


Huvudbry Huvudbry.


Alltså ärligt talat förstå hur obekvämt det här är...


Hursomhelst, dagen har varit ganska så värdelös, försov mig 3 h, fast jag somna klockan 10 igår kväll...Plus att jag träffade min italienska lärare i korridoren, det första jag gör, och måste ursäkta mig typ 10 000 gånger.


Guuuuud, hon hatar mig.





Hittade en rolig länk på en kompis blogg,

http://www.crushcalculator.com/content/love/754146327

Skriv in någon du gillar i så ser ni hur bra ni passar ihop! :)


Jag skrev Keanu Reeves eftersom jag var så kär i honom i 7:an, och det blev hela 23%!


Det är lungt Keanu, vi var ändå inte rätt för varandra.




Jag har bara två lektioner kvar idag, men dom är lektionerna från HELVETET!


Sen kanske det blir studion....

Har fortfarande inte gjort geografi frågorna.


Jaja.






Du lovar så mycket mer än du någonsin kommer att hålla.

Hm?

Haha! Jag bara skrattar åt eländet..



I wonder what would happen if I slipped and let you in?



Måndag morgon, klockan är inte ens elva, och livet är redan skit.

Eller nja.


Som sagt, jag skrattar bara åt alltihop, så löjligt, som om vi vore tio år och det vore första gången.



Jag återkommer vid lunch.



Alltså

Jag är inne i en ganska kass period just nu!!


Blä x 5 upphjöt till 17 i kvadrat...





Jag önskar jag orkade göra någonting!


Fast nu när jag tänker efter så har jag en massa saker jag hade kunnat göra.




LADIES AND GENTLEMEN, LET ME PRESENT TO YOU A PRODUCTION OF LAZY-ASS STUDIOS:



"Vad Ivannia hade kunnat göra idag men inte orkade":


1. Jag skulle ha gått på fest idag hos den underbara Ana-Maria, men jag orkade inte. Palla klä upp sig, dansa regeatton med en bunt roliga typer, skratta och ha sig..För vet ni vilken roll jag skulle ha spelat i den uppsättningen? Ni vet i såna där amerikanske highschool filmer när dom har "Prom?" Det står ju alltid en två-tre tjejer i grådaskiga klänningar (alternativt urblekt gult) och tuggar tuggummi, stirrandes runt i lokalen och låtsas att de är utan dejt för att det har valt det. Zooma in på tjejen i hörnet , hon i den där illasittande klänningen...Hej Ivannia. Jag har universums sämsta samvete....


2. Tvätta. Alltså det här börjar bli löjligt.



3. Äta. Än så länge så har en bit av gårdagens citronkaka slunkit ner, inte särskilt näringsriktigt.



4. Städa. Jag har glömt bort hur mitt golv ser ut.






Jag vet inte om jag saknar dig eller om jag saknar allt runtomkring.





Nu ska jag sitta här och rulla tummarna och hoppas på att Nanna bestämmer sig för att hålla cirkus Ivannia sällskap.


Om inte annat så måste jag verkligen köpa cigg.

RSS 2.0