Oh so footloose
Det är verkligen konstigt hur saker och ting kan utveckla sig. Om någon hade sagt till mig för 2 månader sen att jag skulle känna en sån här illvilja så hade jag aldrig trott det. Men nu...Är det här något förklarligt? Har jag rätt att
känna som jag gör? Eller är jag bara en i raden av människor som inte kan hantera andras framgång?
Är jag som alla andra?
Och varför känner jag mig så lättad?
----------
Jag vill inleda detta inlägg med att påpeka att Robin är en jävla BIATCH! Detta är 3:e gången jag skriver samma rader, för att Robin "pissråttan" Jädersand skulle pajja och stänga av alltihop!
Alltså:
BIATCH!
I helgen var jag i Visby och spelade match. Fast tekniskt sett var det matcher vi spelade; båda två mot Visbys 91:or. Vi vann, såklart, men fan vad kasst vi spelade!
Detta för mig osöööökt till det faktum att vi spelar NBC cup nu i påsk. Alltså, ärligt talat tjejer, jag älskar er och det vet ni...Men som det känns nu så har vi inte en chans.
Och det känns piss.
Dessutom har vi final four också.
Blä. Det här kommer inte att gå bra.
--------
För er som inte visste så har jag en bästa kompis som heter Arantxa. Hon är jättegullig och snäll. rolig och underbar på alla sätt och vis.
Men ärligt talat, den där bruden fucking twists my mind.
Jag hade precis slutat skolan och var på väg hem. Arantxa ringer och frågar mig vart jag är, för det visar sig att hon är precis utanför skolan. Jag hälsar på henne, viftar på mitt vanliga "flax-flax-jag-är-cpskadad" sättet. Hon fnissar och vinkar tillbaka och börjar gå mot mej, och inte förrän då ser jag grabben som går bredvid henne (Vem FAN...?) Jag känner inte igen honom, men låtsas som inget särskilt, ler och hälsar och får reda på att han heter Jonas (Who the fuck are you mister and what the hell are you doing with my bestfriend?)
Men jag, tolerant och väluppfostrad som jag är, säger ingenting, frågar inte ens.
På vägen hem panik-ringde jag izla, arantxas klasskamrat, som förhoppningsvis visste lite mer om the mystery guy.
Izla talar om detta för mej:
TYDLIGEN, så var denna Jonas en kille som arantxa lärt känna på lunarstorm. Okey, sa jag, what the fuck gör han här? Joooo, hon hade tydligen varit i JÖNKÖPING (Av alla ställen) och träffat denne Jonas i helgen. Då hade de kysst varandra, och nu var han här i stan för att besöka henne.
och VARFÖR vet inte jag något om det?
Ärligt talat.
Fan vad sur jag är.
Och hon måste ta mig fan vara dum i huvvet.
Okey, visst, klart hon inte behöver be om fucking lov, men hon kan väl åtminstonde tala om det för mig?
Och hon känner inte ens grabben.
Fast vafan.
Hon kanske vill bli våldtagen.
-----------
Du är jättesöt men jag vet ärligt talat inte vad du vill av mig.
------------
Dagens Låt: Ochrasy - Mando Diao
-----
Usch vad sur jag är. Ska på stan nu.
C ya.
Ivannias återkomst: del 1
Men här är jag! JANI fit for fight!
Jag skulle egentligen vilja berätta allt som hänt den senaste tiden, men tyvärr så orkar jag inte. Och om du trodde att det var för att jag inte trodde att du , din snokare, (cissi jag VET att du läser det här!) skulle orka läsa så har du FEL! För faktum är jag ju att jag skriver den här bloggen mest för mej själv så jag skiter väl i ifall du läser, hähä! Så TJI fick du!
Uuuuh vad mysigt känner mig så rebellisk.
Jag har i allafall flyttat nu. Jag och pappsen bor i en tämligen liten lägenhet i samma kvarter som förr...Med en underbar utsikt över den platsen jag för alltid kommer att kalla mitt hem, hur långt bort jag än flyttar.
Det har varit lite knackigt mellan mej och farsan men det går bättre nu. Jaja, ni vet, gubben går ut 1 på morgonen och bara försvinner, eller kommer hem alldeles för sent utan att tala om var han varit. Hm. Fast vårt största prblem just nu är att han inte verkar fatta att man inte kan blanda mörk ek med ljus bok. Ärligt talat.
Apropå inredningsdetaljer, funderar starkt på att sätta upp en liten sån här magnet tavla ni vet? Verkar som en ganska kul idé att sätta upp såna dära lappar och små betraktelser över livet: "Glöm inte att torka dig själv i stjärten efter toabesöket." Ivannias levnadsregel Nr. 34 . Kan ju faktiskt vara bra.
Men jag blir lite avskräckt av tanken att vakna en natt och se hur magneterna flyttar sig själva.Värsta mordmeddelandet. "I see självflyttande magneter!"
Annars rullar det mesta på som vanligt. Varit med om skitmycket. Men vafasan.
Det får stå med i del 2.
(Fast njaaa, det där inlägget lär inte komma förrän typ i November för farsan är så jävla lat när det kommer till att fixa saker och ting. Han kommer säkert att sätta upp datorn som en del av min julklapp.)
