FY FAAAN.
Äckligaste, vidrigaste, JOBBIGASTE dagen idag!
Alla blir så sura när jag gnäller, så jag tar mig rättigheten att gnälla här, för det är MIN blogg, så FUCK OFF.
Here it goes:
Min pappa och jag ahde sagt att halv 8 imorse så skulle vi gå och kolla färg. Jag steg upp lydigt kl.7, trots att jag började 9 med friluftsdagen, och jag kunde mycket väl ha gått upp halv 9, men det gjorde jag alltså inte. Jag gick alltså upp, klädde mig, sminkade mej, och kl. 07.15 var jag färdig. Och pappa? Han låg och sov. Varför? För att han kom på att vi behövde visst inte gå upp så tidigt.
Jaha. Jag drev runt hemma hos mej i två timmar, trots att jag mycket väl kunde ha legat och sovit.
Så:
TACK PAPPA.
Sedan bar det av till skolan. Jag och Katty gick ihop till Linghallen, och väl där skrev vi upp oss på promenaden (Jäääniiii) till himmestalund. Nu var det ju så att varken jag eller Katty orkade GÅ hela vägen till himmestalundshallen, vilket är väl en bit på ca. 1½ mil. Så vi drog hem till mig, softade lite, lyssnade på musik och åt frukost.
Vi bestämde oss för att ta spårvagnen upp till himmestalund. Okey, Okey, lata vi är, jag vet, men det var det bästa alternativet, för det var verkligen råkallt, och ALDRIG att jag skulle ha gått den sträckan!
Men jag och Katty var lite sent ute, så när vi satt på spårvagnen TILL himmestalund, så var de flesta på väg TILLBAKA. Men men, skitsamma tänkt vi, för vi behöver i allafall inte alls gå lika långt som de andra, även om vi var tvungna att gå en bit från hållplatsen till själva hallen.
Så kommer vi i allafall fram. Stelfrusna, trötta, irriterade, men nog faaan var vi framme. Och vad såg vi då?
INTE EN KOTTE.
Eller joo, det var en massa snorungar som åkte skridskor och hade sig, men ingen som man kunde identfiera som lärare på De Geer skolan i Norrköping.
Så jag och Katty yrade runt, letade och letade, men verkligen ingen.
Så vi gick tillbaka till hållplatsen.
Vi tog spårvagnen, nöjda med att ha kommit iväg, men faaan vad sega vi var. Jag skojjar inte när jag säger att man nog kunde ha räknat orden vi sagt, för under hela våran vänskap har vi nog aldrig varit så tysta.
Och att två chilenare som är bästa vänner sitter tysta, är väl ungefär lika ovanligt som en full chipspåse hemma hos en tjockis. MYCKET ovanligt, alltså.
Dessutom var vi asförbannade, för vi kom på att vi hade gått den där jävla sträckan, betalat pengar till spårvagnen och gått upp grymt tidigt..FÖR INGEN NYTTA ALLS.
Vi kom iallafall fram och gick direkt till Linghallen för att pricka av oss. Fanns det någon att pricka av sig hos? Nej. Så jag och Katty står alltså inte uppskrivna någonstans, och alltså har vi tekniskt sett skolkat. Fan vi kunde lika gärna ha stannat hemma!
Vi går till matsalen för att få något gott att äta, och finner att matsalen just idag har buffé!
Vi tar varsin portion fisk med sås, och sen en massa stekt potatis med det. Gott! Superhungriga var vi, så vi tar en andra portion. Fortfarande lika gott!
....Men efter tredje portionen började det kännas lite jobbigt. Dessutom så hade vi hinkat i oss en massa äppeljuice, vilket inte direkt gjorde saken bättre.
Jag dog. Och ville bara hem. Jag var trött, äckligt mätt, mådde illa, hade mensvärk och jag ville bara hem.
Men jag hade en lite ljuspunkt. Min tandställning skulle åka av idag! Så det kändes ändå ganska okey, när jag traskade vägen hem, trots att vattnet började läcka in i mina skor.
Och på vägen får jag magknip. Åååh vad magknip jag får. Så fort jag kommer innanför dörren spurtar jag in på toaletten och..ja. Ni fattar.
När jag är färdig ska jag borsta tänderna, mycket piggare nu när jag ska till tandläkaren och ta bort tandställningen. Men sen stannar jag upp och kollar klockan. Varför är inte pappa hemma? Skulle inte han lämna mig? Tänker efter lite: Var inte min tid...typ nu?
Samtidigt ringer Katty och säger att hon måste få tillbaka sina nycklar NU, för att annars kommer hon inte hem och blah blah blah. Jag gapar åt henne att jag har inte tid, jag är sen till tandläkaren, och jag har 3 minuter EXAKT att ta mej ner till resecentrum utan ett jävla korvöre i fickorna.
Jag snappar åt mej en 20:a från morsans plånbok, säger till katty på telefon att jag kommer senare och lämnar nycklarna och ruschar ner till stan.
Så.
TACK PAPPA.
Som tur är så hinner jag med spårvagnen, och jag kommer fram, bara 10 minuter försent. Nu känner jag att min tro på den allsmäktige och icke-jävlige guden börjar komma tillbaka, och jag ler snällt mot tandläkaren när jag sätter mig ner i stolen....
Och leendet försvinner lika jävla snabbt när han talar om för mig att jag får behålla tandställningen ett par månader till.
Jag dog.
Nu var jag inte bara trött, äckligt mätt, mens-smärtig, irriterad, stressad och ont i ögonen-arg för att jag hade alldeles för gamla linser....Nu var jag SUR också.
Pappa hämtar upp mej, och förklarar att han inte kom halv 2 som jag hade sagt att det var hela tiden, för att han trodde jag sagt halv TRE. Jahopp.
På vägen hem säger jag till pappa ifall han kan ta en sväng med mig förbi optikern, för jag behövde verkligen nya linser. Okey, säger han, och så går vi. Där får jag mina nya linser, och pappa säger till mig att : "Ivannia, eftersom vi ändå ska till färgaffären sen (ska vi? undrade jag), så kan väl jag gå hem, så fixar du linserna själv?" "Ja men betalningen då?" "Nej men det behövs inte jag betalar ju på autogiro."
FEL. Det gör du inte alls pappa! Så där står jag sen, vid kassan hos optikern, och har inte ett ruttet öre att betala mina linser med.
Så:
TACK PAPPA.
Efter 50 minuters väntande och ringande på mobilen så kommer han, och nu är jag verkligen grymt irriterad, och jag vill bara att den här dagen ska ta slut!
Efter att vii (ÄNTLIGEN) fått ut mina linser åker vi och hämtar brorsan. När vi kommer fram så visar det sig att han inte alls är hemma han är i Linköping. "Men vaffan, vad gör du där? Du skulle ju åka med oss till färgaffären, det är ju du som vet vad du kommer att behöva, det är ju liksom du som målar!? "ah vad fan, kan inte ni komma och hämta mig då?"
Och efter det följde en äcklig, svettig bilresa till Linköping, med en pappa som kör som en galning och en mage i uppror, huvudvärken bankar på dörren, och jag bara....
Nä nu orkar inte jag mera. Fyfan vilken jobbig dag!
Varna mig nästa gång jag vaknar, okeeey?
Alla blir så sura när jag gnäller, så jag tar mig rättigheten att gnälla här, för det är MIN blogg, så FUCK OFF.
Here it goes:
Min pappa och jag ahde sagt att halv 8 imorse så skulle vi gå och kolla färg. Jag steg upp lydigt kl.7, trots att jag började 9 med friluftsdagen, och jag kunde mycket väl ha gått upp halv 9, men det gjorde jag alltså inte. Jag gick alltså upp, klädde mig, sminkade mej, och kl. 07.15 var jag färdig. Och pappa? Han låg och sov. Varför? För att han kom på att vi behövde visst inte gå upp så tidigt.
Jaha. Jag drev runt hemma hos mej i två timmar, trots att jag mycket väl kunde ha legat och sovit.
Så:
TACK PAPPA.
Sedan bar det av till skolan. Jag och Katty gick ihop till Linghallen, och väl där skrev vi upp oss på promenaden (Jäääniiii) till himmestalund. Nu var det ju så att varken jag eller Katty orkade GÅ hela vägen till himmestalundshallen, vilket är väl en bit på ca. 1½ mil. Så vi drog hem till mig, softade lite, lyssnade på musik och åt frukost.
Vi bestämde oss för att ta spårvagnen upp till himmestalund. Okey, Okey, lata vi är, jag vet, men det var det bästa alternativet, för det var verkligen råkallt, och ALDRIG att jag skulle ha gått den sträckan!
Men jag och Katty var lite sent ute, så när vi satt på spårvagnen TILL himmestalund, så var de flesta på väg TILLBAKA. Men men, skitsamma tänkt vi, för vi behöver i allafall inte alls gå lika långt som de andra, även om vi var tvungna att gå en bit från hållplatsen till själva hallen.
Så kommer vi i allafall fram. Stelfrusna, trötta, irriterade, men nog faaan var vi framme. Och vad såg vi då?
INTE EN KOTTE.
Eller joo, det var en massa snorungar som åkte skridskor och hade sig, men ingen som man kunde identfiera som lärare på De Geer skolan i Norrköping.
Så jag och Katty yrade runt, letade och letade, men verkligen ingen.
Så vi gick tillbaka till hållplatsen.
Vi tog spårvagnen, nöjda med att ha kommit iväg, men faaan vad sega vi var. Jag skojjar inte när jag säger att man nog kunde ha räknat orden vi sagt, för under hela våran vänskap har vi nog aldrig varit så tysta.
Och att två chilenare som är bästa vänner sitter tysta, är väl ungefär lika ovanligt som en full chipspåse hemma hos en tjockis. MYCKET ovanligt, alltså.
Dessutom var vi asförbannade, för vi kom på att vi hade gått den där jävla sträckan, betalat pengar till spårvagnen och gått upp grymt tidigt..FÖR INGEN NYTTA ALLS.
Vi kom iallafall fram och gick direkt till Linghallen för att pricka av oss. Fanns det någon att pricka av sig hos? Nej. Så jag och Katty står alltså inte uppskrivna någonstans, och alltså har vi tekniskt sett skolkat. Fan vi kunde lika gärna ha stannat hemma!
Vi går till matsalen för att få något gott att äta, och finner att matsalen just idag har buffé!
Vi tar varsin portion fisk med sås, och sen en massa stekt potatis med det. Gott! Superhungriga var vi, så vi tar en andra portion. Fortfarande lika gott!
....Men efter tredje portionen började det kännas lite jobbigt. Dessutom så hade vi hinkat i oss en massa äppeljuice, vilket inte direkt gjorde saken bättre.
Jag dog. Och ville bara hem. Jag var trött, äckligt mätt, mådde illa, hade mensvärk och jag ville bara hem.
Men jag hade en lite ljuspunkt. Min tandställning skulle åka av idag! Så det kändes ändå ganska okey, när jag traskade vägen hem, trots att vattnet började läcka in i mina skor.
Och på vägen får jag magknip. Åååh vad magknip jag får. Så fort jag kommer innanför dörren spurtar jag in på toaletten och..ja. Ni fattar.
När jag är färdig ska jag borsta tänderna, mycket piggare nu när jag ska till tandläkaren och ta bort tandställningen. Men sen stannar jag upp och kollar klockan. Varför är inte pappa hemma? Skulle inte han lämna mig? Tänker efter lite: Var inte min tid...typ nu?
Samtidigt ringer Katty och säger att hon måste få tillbaka sina nycklar NU, för att annars kommer hon inte hem och blah blah blah. Jag gapar åt henne att jag har inte tid, jag är sen till tandläkaren, och jag har 3 minuter EXAKT att ta mej ner till resecentrum utan ett jävla korvöre i fickorna.
Jag snappar åt mej en 20:a från morsans plånbok, säger till katty på telefon att jag kommer senare och lämnar nycklarna och ruschar ner till stan.
Så.
TACK PAPPA.
Som tur är så hinner jag med spårvagnen, och jag kommer fram, bara 10 minuter försent. Nu känner jag att min tro på den allsmäktige och icke-jävlige guden börjar komma tillbaka, och jag ler snällt mot tandläkaren när jag sätter mig ner i stolen....
Och leendet försvinner lika jävla snabbt när han talar om för mig att jag får behålla tandställningen ett par månader till.
Jag dog.
Nu var jag inte bara trött, äckligt mätt, mens-smärtig, irriterad, stressad och ont i ögonen-arg för att jag hade alldeles för gamla linser....Nu var jag SUR också.
Pappa hämtar upp mej, och förklarar att han inte kom halv 2 som jag hade sagt att det var hela tiden, för att han trodde jag sagt halv TRE. Jahopp.
På vägen hem säger jag till pappa ifall han kan ta en sväng med mig förbi optikern, för jag behövde verkligen nya linser. Okey, säger han, och så går vi. Där får jag mina nya linser, och pappa säger till mig att : "Ivannia, eftersom vi ändå ska till färgaffären sen (ska vi? undrade jag), så kan väl jag gå hem, så fixar du linserna själv?" "Ja men betalningen då?" "Nej men det behövs inte jag betalar ju på autogiro."
FEL. Det gör du inte alls pappa! Så där står jag sen, vid kassan hos optikern, och har inte ett ruttet öre att betala mina linser med.
Så:
TACK PAPPA.
Efter 50 minuters väntande och ringande på mobilen så kommer han, och nu är jag verkligen grymt irriterad, och jag vill bara att den här dagen ska ta slut!
Efter att vii (ÄNTLIGEN) fått ut mina linser åker vi och hämtar brorsan. När vi kommer fram så visar det sig att han inte alls är hemma han är i Linköping. "Men vaffan, vad gör du där? Du skulle ju åka med oss till färgaffären, det är ju du som vet vad du kommer att behöva, det är ju liksom du som målar!? "ah vad fan, kan inte ni komma och hämta mig då?"
Och efter det följde en äcklig, svettig bilresa till Linköping, med en pappa som kör som en galning och en mage i uppror, huvudvärken bankar på dörren, och jag bara....
Nä nu orkar inte jag mera. Fyfan vilken jobbig dag!
Varna mig nästa gång jag vaknar, okeeey?
Kommentarer
Trackback