Det är väl därför de kallas poeter.

Jag älskar dig
utan att veta hur, eller när, eller varifrån.
Jag älskar dig
med rättframhet, utan hämningar eller stolthet;
 så jag älskar dig
 för att jag inte känner till något annat sätt.

- Pablo Neruda

Precis.

Och:


When you come to me, unbidden,
beckoning me
to long ago-rooms
where memories lie.

Offering me, as to a child, an attic,
gatherings of days too few.
Baubles of stolen kisses.
Trinkets of borrowed loves.
Trunks of secret words,

I CRY.

-
Maya Angelou


Ibland undrar jag om poeter är satta på jorden för att lindra oss andra från våran börda.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0